Jag sprang förbi biblioteket en dag, och hamnade slöbläddrandes i böcker om nostalgi. En av böckerna jag hittade var Nostalgiboken* som var en rätt trevlig genomgång av de senaste seklernas stora flugor och saker man inte kan glömma trots att man i många fall vill.
Det som gjorde att jag faktiskt lånade med mig boken hem var den intressanta upptäckten på sidan 169 i boken.
Med överskriften Drakar och demoner och bilden här under till vänster (det är inte riktigt sant, i nostalgiboken är det Dungeon Masters Rulebook och inte Fantasy Role-playing Game) fanns följande att läsa:
Det första rollspelet på svenska var Drakar och demoner (Dungeons and Dragons på engelska). Det kom 1982 och snart fanns det en stor skara som blev rejält bitna. Till rollspelets grunder hör att det utspelas i en sagovärld, i en tid då modern teknik inte existerar. Som i alla sagor finns ädla riddare, grymma skurkar, farliga monster och allehanda faror som alltid lurar runt hörnet. Roligast är spelet om man är mellan tre och tio personer, är man färre kan det bli tråkigt och är man fler blir det lätt kaos. Den viktigaste personen är spelledaren. Det är han eller hon som skapar den värld deltagarna lever i. Med hjälp av speltärningen och den egna fantasin avgörs det sedan vad som händer. Motståndarna hävdade hur farligt det var med rollspel, att man kunde tappa fotfästet om verkligheten.
”En av mina kompisar var helt såld på Drakar och demoner. Jag var mer tveksam, men gav till slut med mig. Fast jag tände aldrig riktigt på spelet, för mig var det som vilket tärningsspel som helst, frånsett att det tog så himla lång tid innan man blev klar. Det vill säga i mitt fall innan jag förlorade…”
Fredrik, född 1973
Som rollspelare fann jag förstås detta hejdlöst roligt, inte bara för att författarna hittat en person som inte uppskattade rollspel till sin artikel. Det är bara en bonus.
Nej, det roligaste är hur de som skrivit texten visar att de inte har någon koll. Överhuvudtaget.
Nostalgiboken är trots allt tryckt 2005 och enligt framsidan innehåller den ”nu även 80-talet” under vilket decennium Drakar och Demoner-texten finns. Med andra ord borde det inte varit några problem att skriva en bra text om det.
Så… Var ska jag börja?
Visserligen kom första Drakar och demoner 1982, men det har inget med det engelska rollspelet Dungeons and dragons att göra. Det har inte heller bilden de vaskat fram, utan den tillhör engelska versionen av Dungeons and Dragons Basic Set 3rd och 4th edition. Det är alltså inte ens den svenska versionen av Dungeons and dragons som gavs ut av Titan Games 1986 som de hittat.
Att det skulle höra till rollspelens grund att det utspelar sig i en sagovärld utan modern teknik är ganska lustigt med tanke på att det finns en lång rad rollspel med science fiction- och nutids-tema. Bland många andra teman förstås, vilket är en av rollspelens styrkor. Det finns inga gränser.
Att rollspelet skulle vara roligast om man är mellan tre och tio personer är en grov generalisering. Det finns tillfällen då färre fungerar jättebra och fall då även fler funkar fint.
Spelledaren är i många fall den viktigaste personen i samband med rollspelet, men inte heller det är bergsäkert. Det finns flera rollspel som inte har spelledare eller som alternerar spelledare vilket gör att ingen är viktigare än någon annan. Eller egentligen vill jag inte säga att någon är viktigare än någon annan. Utan spelare är det inte så jättelattjo att vara spelledare heller.
Ofta används tärningar, men inte sällan är det spelkort eller regellöst rollspel som spelas.
Motståndarna ansåg inte bara att man kunde tappa fotfästet. Boken De övergivnas armé författad av Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt ger en bra bild av en del av den kritik som framförts. Den sågas alldeles rättvist här.
De första direkta sakfelen tror jag mest beror på lättja. Det är ingen idé att kolla upp sådant. De andra sakerna beror nog snarare på okunskap. Man har ingen aning om vad det är man skriver om, och planerar heller inte att ta reda på vad som egentligen gäller.
Det kan mycket väl vara så att det handlar om missförstånd också. Det är lätt att blanda ihop Dungeons and dragons och Drakar och demoner. Det känns ändå mycket mycket slarvigt.
Och ja, jag är petig, men jag tyckte det var så himla skojigt när jag såg det.
* Nostalgiboken
Annica Triberg och Eva Kallhed
Bokförlaget DN
Tryckt 2005 hos Stige i Italien
ISBN 91-7588-675-8