Martin Ackerfors

Originaltitel: Psycho
Regissör: Gus Van Sant
Manus: Robert Bloch och Joseph Stefano
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1998
Längd: 105 minuter

Psycho är en direkt remake av Alfred Hitchcocks skräckklassiker med samma namn och egentligen skulle nyversionen kunna vara den mest meningslösa filmen i filmhistorien. Jag tycker dock att den har en charm och egensinnighet som ger den ett litet existensberättigande.

Marion Crane (Anne Heche) har stulit $400 000 från sitt företag och är nu på rymmen. I sin önskan att komma undan tar hon in på det ödsligaste motellet hon kan finna. Motellägaren Norman Bates (Vince Vaughn) tar emot henne med öppna armar och gör allt han kan för att göra det bekvämt för Marion, men verkar han ändå inte lite suspekt? På kvällen blir Marion nedhuggen, Norman gömmer alla spår och en privatdetektiv (William H. Macy) skickas till motellet för att ta reda på vad som hänt med Marion och pengarna.

Att klaga på manuset vore som att klaga på originalet, det är nämligen samma. Exakt samma. Och handlingen fungerar fortfarande trots snart 50 år på nacken. En viss uppfräschning har dock gjorts och det är 90-tal istället för 60-tal. En marginell skillnad.

Ibland kan man nästan tro att Hitchcock själv regisserat även den här versionen av Psycho (och helt fel är väl inte det, egentligen). Filmen är en stor efterapning där alla klipp, alla effekter och alla misstag från originallet finns med. I en film från tidigt 60-tal kan man ha överseende med det, men här är det en vinglig balansgång mellan charm och klumpighet, och till syvende och sist så finns det egentligen ingen som helst mening med att se Psycho från 1998 när man precis lika gärna kan se originalet. Eller jo, en anledning finns det – Vince Vaughn är fruktansvärt bra som den smått psykotiske Norman Bates. Pojkaktighet och gravallvar i en blandning som skulle få Anthony Perkins avundsjuk.

Originaltitel: Shrek the Third
Regissör: Chris Miller och Raman Hui
Manus: Andrew Adamson, Jed Diffenderfer, Howard Michael Gould, Jeffrey Price, Peter S. Seaman, William Steig och Jon Zack
Språk: English
Land: USA
År: 2007
Längd: 92 minuter

Shrek the Third är uppföljaren till Shrek och Shrek 2 och tar vid där kungen (John Cleese) över Far Far Away ligger på sin dödsbädd och berättar att Shrek (Mike Myers) och Fiona (Cameron Diaz) är tronföljare. Shrek trivs inte i rollen som kung och söker en utväg, en utväg som uppenbaras i form av Artie (Justin Timberlake), Fionas kusin. Shrek ger sig ut för att leta efter Artie och under tiden iscensätter Prince Charming (Rupert Everett) en plan för att själv ta den så efterlängtade makten.

Precis som i Shrek 2 har handlingen en större roll än att bara vara ett rullband för skämt. Den är en blandning av klassisk saga och modernt äventyr och blandningen är skön. Humorn känns dock lite gammal. Eller inte gammal, men invand. Man vet ungefär vad som komma skall och man blir inte lika överraskad längre. Då är det nog tur att handlingen finns…

Det som Dreamworks är så brutalt bra på och som bara det höjer filmen ett par snäpp är deras fantastiska känsla för minspel. Det skeptiska grodan och när åsnan försöker kattens taktik är så underbart bra. De vet verkligen vad de håller på med när de animerar.

Musiken har varit en stor del av Shrek-filmerna. I tredje filmen är det inte lika påtagligt, men visst finns det tillfällen då man faktiskt tänker på hur bra placerad den är.

Shrek the Third är ganska lik de andra Shrek-filmerna och bjuder trots risken för uttjatning på ett par skratt. Är man inte Shrekmättad är den ett givet val och även om man skulle börja tröttna kan den vara värd att se ändå.