Om långa böcker

Det här är en artikel jag fått för mig att jag redan skrivit. Inte för att jag tror mig minnas att jag suttit ner och skrivit den, nej snarare för att det är ett ämne som ständigt dyker upp och som jag ofta vill hänvisa till eftersom det delvis är en nyckel till hur man ska läsa mina bokrecensioner.

Som titeln så lämpligt avslöjat handlar det här inlägget om långa böcker och för att vi ska vara på ungefär samma plan bör vi kanske diskutera vad som är en lång bok. Det är förstås relativt, vissa anser att böcker tjockare än senaste numret av Kalle Anka är lite i värsta laget medan andra gladeligen läser långa bokserier på tusentals och åter tusentals sidor och sedan begråter att det är slut. Jag hamnar någonstans däremellan. Det är svårt att ange ett sidantal, men om man ska dra en generell linje hamnar vi någonstans runt 300 sidor, sedan blir jag automatiskt lite tveksam.

Varför? Jag anser mig inte vara lat så ansträngningen att faktiskt läsa mer än 300 sidor är ingenting jag skyr. Snarare är det så att jag av erfarenhet upptäckt att få böcker över 300 sidor håller en jämn och hög nivå. Många böcker jag läst har visat sig vara för långa och jag hade gärna sett att de hade varit kortare, att saker strykts. Det kräver nämligen väldigt mycket att skriva en bok som är tät nog att hålla för över 300 sidor och få författare klarar det. Detta här förmodligen en hel del med varför jag läser att göra. Jag tycker om att få ut mycket av det jag läser och en bra bok har maximerat Bra per sida. Med andra ord, en lång bok har förmodligen svårare att hålla uppe mängden Bra per sida.

Mitt favoritexempel är förmodligen Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke, en bok som har all potential i världen att vara jättebra (speciellt då hennes novellsamling Ladies of Grace Adieu rockar) men boken är nästan 800 sidor lång och glappen mellan de häftiga sakerna som ändå finns där är enormt. Hade boken smalats ner till hälften (med alla balla saker kvar, förstås) hade den kunnat vara riktigt bra. Mindre uppenbara exempel är Kafka på stranden och Mästaren och Margarita som båda är bra, båda ligger runt 500 sidor och båda känns lite för långa. Det blir transportsträckor som jag inte riktigt accepterar och som med lätthet hade kunnat tas bort.

Dessutom är läsning en väldigt tidsineffektiv sysselsättning och jag har ingen större lust att ödsla mer tid än nödvändigt på en dålig bok. Råkar den vara lång går mer tid och jag blir än mer missnöjd. Skulle jag råka komma över en riktigt bra bok med lite längd skulle jag förstås inte bli annat än överlycklig eftersom jag faktiskt gillar bra saker. Naturligtvis. Erfarenheten säger dock att det är ovanligare.

Nå, de litterära projekt jag själv har kommer rimligtvis aldrig bli över 300 sidor så på den punkten är jag säker för mitt eget dömande. Däremot är ju inte korta böcker någon garanti för att det ska bli succé. Man måste fortfarande förvalta sina ord väl och svårigheten med få sidor är förstås att välja rätt ord och fokusera på rätt saker. Men om det är intressant är det ämne för en annan artikel i framtiden.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

5 Comments

  1. Sedan jag började läsa många, många ljudböcker har jag blivit mer och mer intolerant mot långa böcker som hade kunnat bli kortare :/ Som det nu är anmärker Snigel att jag är värre än honom till och med. Däremot läser jag gärna en längre bok på papper, kanske helt enkelt för att det tar mindre tid att plöja igenom. En ljudbok, även om jag får den färdig fortare än en pappersbok, har ändå tagit mycket längre tid att läsa än samma bok skulle på papper – jag har bara kunnat använda tiden det tagit till andra saker också, lyssnat medan jag ritat eller ätit eller städat eller diskat eller… ja. Men det har ändå tagit lång tid.

    Det finns däremot motsvarande problem, även om det är ovanligt – att en bok är för kort, eller snarare att en författare bara skyndat förbi en massa intressanta saker till förmån för någonting jättetråkigt, vilket är ungefär lika frustrerande som när en annars bra författare inte vill komma till saken. Stephenie Meyers Twilight är ett exempel (för jag kommer inte på något mer tydligt just nu), författaren har fyllt böckerna med bifigurer och statister med genuint intressanta historier, häftiga personligheter och förmågor, potentiellt coola roller… och sedan ägnar hon kanske fem sidor åt dem i en bok för att sedan köra vidare på den tråkiga, ointressanta ‘kärleks’sagan. Nu är Twilight knappast ens bra böcker, utan snarare tvärtom, men exemplet fungerar fortfarande.

    En mästare på att skriva för långa böcker är Iain M Banks, som skriver bra böcker fulla med coola idéer och häftiga koncept – bara det att han blir för inne i sina coola idéer och häftiga koncept och öser ur dem flera sidor i taget, vilket inte nödvändigtvis tjänar bokens syfte. Även coola idéer och häftiga koncept kan göra en bok fr långrandig om det betyder att handlingen avstannar och ingenting händer.
    Förutom de gånger hans böcker är genuint dåliga – Consider Phlebas till exempel, är en okej början och ett nästan okej slut, med 90% av boken enbart bestående av dumt runthattande helt i onödan och tråkiga sidoäventyr som inte har med saken att göra. Och det i en bok med kanske den bästa grundidén han haft. Sorgligt, det är vad det är.

  2. Det är lite roligt att vi har ungefär samma utgångspunkt men komplett motsatta slutsatser. Jag är numera totalt intolerant mot långa, tryckta böcker (det ska mycket till om jag ska ta upp en som är längre än, säg, 500 sidor). Om jag lyssnar bryr jag mig nästan inte alls om längd, däremot (förutsatt att innehållet är bra, men om det inte är det är det ju knappast längden det är fel på).

  3. Jag glömde förstås den obligatoriska länkningen till förklaringen på varför jag själv verkligen ogillar långa böcker i allmänhet. Den artikeln kan man läsa här.

  4. Jag tycker det är lite hårt att vilja banta ner Mästaren och Margarita…den förtjänar väl i sin plats i bokhyllan som den är. Men när jag tänker efter så blir jag nog trots allt mer tagen av en kort lysande bok än en lång. Som Willy Kyrklunds böcker tex. Eller Bariccos Silke. Författaren har mkt kortare tid på sig att imponera, måste komprimera sin idé och väga varje ord. Lyckas det är det fantastiskt. Därför är det konstigt att många fortfarande tycker att noveller är enklare litteratur än romaner.

    1. Ja, Mästaren och Margarita är jättebra och förtjänar mer än väl sin plats i bokhyllan. Jag tror dock den hade varit bättre om den varit aningens kortare.

      Det är inte lätt att skriva korta böcker heller, förstås, det kräver dock andra saker. Så jag håller med dig om att det är imponerande med korta böcker och noveller.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!