Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
253 s. Bokförlaget Atlas 2018 (2017)
I småbarnsserien Små Einsteins (2005—2009) reser huvudpersonerna runt med sin röda raket och löser problem och varje avsnitt är baserat på ett konstverk och ett musikstycke. Det är violiner och balettsteg och klassiska städer och Wien och … Mina barn älskade det. Plötsligt kunde jag höra dem sjunga ”I bergakungens sal”, ”Ödessymfonin” och ”Nötknäpparen” och det värmer naturligtvis mitt nördiga pappahjärta utmärkt. Men hur bra koll har jag själv egentligen?
Med musikjournalisten Nicholas Ringskog Ferrada-Noli (f. 1982) som ciceron kommer jag fram till svaret: ”inte helt vilse, men med utrymme för förbättring”. Hans Den andra musiken är en personlig introduktion till klassisk musik, inte som teoretiskt ämne utan som något att aktivt förkovra sig i, njuta av, uppleva. Eftersom jag inte vill studera klassisk musik, förmodligen inte heller spela den, utan bara lyssna, passar det mig perfekt.
Ringskog Ferrada-Noli delar in den klassiska musiken i kategorier vilka alla får ett kapitel var: musik för soloinstrument, kammarmusik, konstsången, konserten, kör- och kyrkomusik, symfonisk musik och modern klassisk musik (efter andra världskriget, ungefär). Han beskriver vad de olika kategorierna är och vilken kulturhistorisk roll de spelade (och varför styckena heter så konstiga saker), men huvudpoängen är i många fall inte ens upphovspersonerna utan musiken i sin egen rätt. Tillsammans med gedigna spellistor på Spotify är det lätt att finna kopplingen mellan ljuden man hör i, exempelvis, ”pianotrio fiss-moll Hob. XV:26, tredje satsen” av Joseph Haydn och hans olyckliga förälskelse.
Kända namn som Bach, Beethoven, Mozart, Chopin varvas med (för mig) mindre bekanta som Telemann, Webern och Bruch, men det som gör Den andra musiken så fantastisk är att Ringskog Ferrada-Noli inte gör någon skillnad. Boken och tipsen är inte här för att ge en heltäckande musikhistorisk beskrivning utan för att känna hur oerhört bra det kan kännas att lyssna på den här typen av musik. När kopplingar finns till moderna företeelser nämns det, men musiken ska stå på egna ben, vara ”hittig” i sin egen rätt. Jag är oerhört förtjust och tänker mig att det går att lägga exakt hur mycket tid som helst på boken och den musik som beskrivs. Spellistan med all tipsad musik är exempelvis nästan 30 timmar lång.