Jag fyllde visst år i förrgår, och tidigare år har det inneburit ett inlägg och en tillbakablick på det senaste året eller det senaste livet. Jag glömde bort det i år. Kanske beror det på att jag är fullt upptagen med att leva precis just nu, utan att dra i några zen-växlar.
Kanske beror det på att jag inte bryr mig nämnvärt om min ålder. Det finns ingen ny årskurs att fira, ännu ett nytt år betyder inte att jag får köpa energidryck, cigaretter eller alkohol. Jag kommer in på krogen och får inga rabatter längre.
Ur ett bredare perspektiv påverkar det inte mycket heller. Om rådande politik fortsätter kommer det dröja ytterligare ungefär tvåhundra år innan jag får gå i pension.
När jag var liten var varje födelsedagen en fest, inte bara för att det dröjde så långt mellan gångerna. Dessutom, som varandes midsommarbarn, samlades hela släkten till femkamp, flintastek och födelsedagsfirande, och, som jag såg det, bara för min skull.
Midsommarfirandet i villaområdet i Krokek där vi bodde var närmast rituellt. Vid tio kläddes midsommarstången i lekparken, vid tretton bars den upp och restes i fårhagen och där dansades det och lektes några timmar. Vid tjugoett var det dags för brännboll: mödrar och söner mot fäder och döttrar. Inte utan stolthet tillhörde jag oftast det vinnande laget. En midsommar spelade jag med gipsad arm, använde den som slagträ och varvade.
När vi flyttade från området förändrades midsomrarna och så även mina födelsedagar.
Sedan dess har jag firat såväl livfullt som inte alls. Oftast utan att lägga någon större vikt vid vad och varför, så länge det varit med personer vars sällskap jag uppskattat.
Nu senaste midsommaren var jag i Köpenhamn med min sambo. Vi ville åka någonstans, någon gång, och Köpenhamn över midsommarhelgen passade lika bra som något annat.
Jag hade själv inte varit i Köpenhamn sedan jag var åtta år. Då var jag på Dyrehavsbakken och allt jag minns från den gången var en stengubbe som visst visade framtiden om man gav den tio danska kronor och den fick se ens handflata. Den, eller ett yngre syskon, stod kvar när vi nu besökte det gamla nöjesfältet och jag bestämde mig för att pröva lyckan:
You have a strong constitution and can work hard.
It sometimes seems that fortune deliberately plays with you, do not despair.
You’re full of vitality and people admire you for your love of life.
Your health problems, for the main part, are due to nerves. You can sort them out by thinking hard about yourself.
Do small things as if they were great.
A more regular life style and a little bit of exercise can save you from the health problems you are prone to.
Sanningen i dess utsaga lämnar jag därhän. Dock uttryckte den att min kärlek var stark, vilket jag och min sambo enades om var en bra sak. Jag vet inte om det var en avgörande orsak till att jag redan samma kväll frågade min sambo ifall hon kunde tänka sig att gifta sig och om det i så fall kunde tänkas bli med mig.
Hon svarade ja.
Jag antar att det innebär att några framtida midsomrar kommer få en ny betydelse som förlovningsdagar.