Maja Lundgren
198 s. Albert Bonniers förlag 2018 (2018)
Det händer att författare som inte vanligtvis skriver science fiction bestämmer sig för att dyka ner i genren med hull och hår, en idé kläs i framtidsskrud. Ett sådant verk är Den skenande planeten av Maja Lundgren (f. 1965), men exakt vad idén är är lite svårt att nå.
Fram till 2500-talet har mänskligheten bara hunnit med två världskrig till. Runt millenieskiftet emigrerade en grupp människor till Mars och senare vidare till planeten Zarmina flera ljusår längre ut i världsrymden. Just från Zarmina kommer Ki till den mycket dysfunktionella planeten Jorden för att hålla ett fredstal, men överväldigad av spacelag och både fysiska och sociala skillnader blir tillvaron allt annat än angenäm.
Ki är en ganska pratig ciceron, vilket egentligen passar ganska bra med tanke på att zarminierna lägger stor vikt vid vältalighet och muntligt traderande. I detta förstapersonsperspektiv blir det däremot lite mycket, nästan oredigerat. Det är synd, för det finns en hel del spännande delar att utforska som aldrig kommer till sin rätt: En del av människorna har ett implantat som ger dem i princip internet in i huvudet, men när servrar gått ner och ordningen satts ur spel är det bara ett kaos av intryck. Flyg över Atlanten är omöjligt på grund av luftminorna. Är det bäst att akvarieföda upp barn eller 3D-skriva ut dem? Lundgren snuddar och snuddar, spolar förbi och suddar ut, men når aldrig riktigt in i det.
Hon uppehåller sig vid en intrig som inte heller riktigt tar fart, huvudpersonen är passiv och trillar än hit, än dit och sedan är det slut. Nerv saknas, som om en del av handlingen inte hann skrivas. På det sättet står inte Den skenande planeten riktigt på egna ben. Huvudfrågan är: När tar egentligen ett krig slut? Alla makthavare tycks smida ränker och på något sätt vinna freden. Här finns romanens stora poäng.
Påhittigheten och humorn i situationen huvudpersonen befinner sig i räddar ändå romanen. Kanske finns det fler djup att upptäcka, olika sätt att läsa den på. En livlig bokcirkel skulle säkert ha mycket spännande att prata om kring Den skenande planeten.