Daniel Kahneman, i översättning av Pär Svensson, inläst av Per Lagergren, omslag formgett av Rodrigo Corral
16 h 58 min. Volante 2014 (2011)
2002 tilldelades psykologen Daniel Kahneman (f. 1934) Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne ”för att ha infört insikter från psykologisk forskning i ekonomisk vetenskap”. Med risk för att låta en smula raljant är det genant för ekonomidisciplinen att detta inte skett tidigare och genomsyrat varje del av den. I boken Tänka, snabbt och långsamt ger Kahneman åtminstone delvis och eventuellt motvilligt förklaringar till varför det är fallet.
Kahneman har som psykolog arbetat med frågor rörande hur människor uppfattar information och fattar beslut. Det gäller inte bara inom ekonomi utan i stort, men det är (självklart …) av avgörande betydelse för ekonomin att vi får förståelse för sådant. Är vi, som vissa huvudsakligen nyliberala tänkare, den fullt rationella homo economicus vars beslut alltid är medvetna och genomtänkta? Nej, verkligen inte. Det mänskliga psyket är fullt av mekanismer som på olika sätt ska hjälpa oss att begripa omvärlden på ett kick, men som inte alltid ger oss en sann bild av det vi har framför oss. Genom att ställa upp tre stycken par (inuitivt system 1 och eftertänksamt system 2, människor och ekoner, samt ett upplevande själv och ett ihågkommande själv) beskriver Kahneman de upptäckter han gjort kring mekanismerna som påverkar beslutsfattande: exempelvis olika snedvridningar (bias), oförmågan att se (eller komma ihåg) fler faktorer än de som är precis framför en och interna konflikter som är olika starka i olika situationer.
Om man någon gång träffat en människa känner man igen många av de fenomen Kahneman beskriver, även om det är svårt att utan förkunskap sätta fingret på vad som är vad. Genom Tänka, snabbt och långsamt blir allt mycket tydligare, även om författaren själv är den första att erkänna att det inte är så lätt att bortse från hur man fungerar ens om man är prisbelönt forskare med världsledande insyn på området. Vi kan bara göra vårt bästa och försöka minnas att ta det lugnt, backa ett steg och tänka efter. På så sätt är boken ojämförligt nyttig läsning där man som läsare förhoppningsvis blir lite ödmjukare.
Vad som däremot är ett fiasko av rang är att Kahnemans forskning i allmänhet och Tänka, snabbt och långsamt inte tycks ha fått några större konsekvenser för samhället, några gemensamma lärdomar verkar vi inte ha dragit. Kahneman pekar bland annat på hur ekonomer, experter på placeringar, ses som väldigt skickliga på sitt jobb, ja, så pass samhällsnyttiga att deras ord väger tungt och lönekuverten är tjocka, men när deras aktiviteter väl skärskådas är de om inte sämre så åtminstone lika precisionslösa som ett lotteri. I stället för att ta till sig av Kahnemans kunskaper har näringslivet och politiken helt enkelt ignorerat det i stora drag. Då har ändå 20 år passerat sedan ekonomipriset och mycket av den banbrytande forskningen gjordes på 1970-talet. Att minnas detta och peka ut inkonsekvenser på ett samhälleligt plan tillkommer, bland annat, oss som läst Tänka, snabbt och långsamt.