Nora Dåsnes, i översättning av Johanna Lindbäck
275 s. Alfabeta 2026
I original på norska Bare si JA (2025)
Som vi har längtat, jag och min dotter, på att nästa del i norska Nora Dåsnes (f. 1995) serie om vännerna Tuva, Bao och Linné ska komma på svenska. Det är få saker som vi är så unisont överens om som att Dåsnes böcker är fantastiska så först plöjde jag den mer eller mindre på väg hem från jobbet, sedan fick hon den och läste ut den på en kväll. Det är omöjligt att slita sig och, som jag skrev när jag recenserade de två första delarna (“Nora Dåsnes — Vita lögner, röda hjärtan & Låt skogen leva”, 2023-05-16), böckerna “upplever jag (36-årig man …) tar pulsen på exakt hur det kan vara att vara tolv år”. Ytterligare några år har gått, men en snart 40-årig man kan bara säga “ja” till Säg bara JA.
Tuva, berättaren vars dagbok vi fick smygläsa i i Vita lögner, röda hjärtan (2020) fattar pennan igen. Sommarlovet närmar sig och de tre vännerna ska åka på orkesterläger dit även Mariam som Tuva är kär i ska med. Linnéa undrar om Tuva och Mariam är ihop “på riktigt” men hur vet man ens det? Lägret kan mycket väl vara det perfekta tillfället att göra något åt det, men då kliver saxofonisten Amanda från Mariams förra orkester in på lägret och ingenting blir alls som Tuva tänkt sig det. Varför ska allt vara så svårt?
Säg bara JA liknar Vita lögner, röda hjärtan mer än Låt skogen leva (2022) i det att Dåsnes återgått till ett mer icke-traditionellt upplägg i serien, ger ordet tillbaka till Tuva, men på det hela taget känner man igen sig. Att röra sig in i puberteten i ojämn takt med både sig själv och de närmaste vännerna kan vara tufft. Här fokuserar Dåsnes främst på det mentala och sociala och hon gör det väldigt fint. Hon belyser vilsenhet och blygsel och i synnerhet hur det samspelar med normer och förväntningar på ett inte alltid så lyckosamt vis.
När jag läste de första böckerna hade jag ännu inte läst Alice Osemans underbart fina serie Heartstopper (2018—2023) men så här i efterhand är släktskapet tydligt. Serien om tonårskillarna som blir förälskade är vänlig och varm på ett sätt som jag tror att många yngre som trevande försöker förstå sitt känsloliv kan behöva, särskilt i dag när utrymmet för HBTQI+-personer blir snävare. Om Heartstopper riktar sig till 15-åringar är Dåsnes serie för något yngre. Men också, i nästan lika hög grad vill jag påstå, till föräldrar och andra vuxna med ungdomar i sin närhet. Det finns mycket att tänka på och prata om och det är en bra sak för ett mjukare samhälle.