Det här inlägget är en del av En månads bloggande.
Du ville gärna tro att du var originell och att ingen dag var den andra lik. De flesta gör samma misstag som du.
Du vaknade tre minuter innan klockan ringde. I tron att det fortfarande var långt kvar till denna ödesdigra stund vände du dig om och somnade om. Snart ringde klockan och snarast reflexmässigt kastade du dig upp ur sängen och masade ut till kaffebryggaren som du laddat kvällen innan. Medan det sakna puttrar hasar du in i duschen och försöker komma till liv. När du känner dig färdig, ungefär fyra minuter senare, hasar du tillbaka ut i köket: den här gången med en tidning du bara kommer titta på, inte läsa. Du vänder blad utan att notera ett endaste ord. Istället är hela din uppmärksamhet vänd mot tallriken med filmjölk som, sked för sked, bekämpas.
När de ätbara sakerna utsatts för din magi har även du genomgått ett mirakel. Energirik och fartfylld susar du genom din garderob som en cyklon tills du funnit just de kläder som du tror ska få världen på fall med.
Som du vet är varje dag en besvikelse.
På jobbet är det ingen som märker att du satt upp håret på ett nytt sätt, klätt dig lite finare än vanligt, tagit ut svängarna med ditt smink. Du hatar att du försöker så billiga knep, men din arbetsplats verkade ha ett svart hål dit all uppmärksamhet du förtjänade flög. I början försökte du att göra ett bra jobb. Nej, ett förbannat bra jobb. Du lyckades, men äran lades på marknaden och du glömdes bort. Igen och igen och igen. När ihärdigt och duktigt arbete inte fungerade försökte du sticka ut på andra sätt: bjuda på fika, dra skämt, vara bäst i största allmänhet. Det fungerade inte heller och nu börjar du sakta men säkert inse att inte heller ditt utseende ger dig uppmärksamhet.
När arbetsdagen är slut och du är på väg hem säger något i förbifarten ”hejdå” och du känner för en sekund att du syns. Det är det ord du behöver höra för att gå till jobbet nästa dag. Du ignorerar att det knappast var till dig de yttrades.
På vägen hem stannar du i affären och handlar något du i alla fall inte kommer att tillaga. Det spelar inte så stor roll vad det är, det hamnar i kylen eller på diskbänken och förblir liggandes där. Istället tar du en smörgås, en frukt eller något annat snabbt, lägger dig på soffan och somnar snart framför något program du egentligen inte vill se. Ett par timmar senare vaknar du med ett ryck framför ett program du ännu mindre vill se, ställer klockan på din telefon och går och lägger dig.
Du somnar som en stock och du sover sött som en ängel.