Det har snart gått fem månader sedan min senaste 101-lista sparkades igång och även om jag fortfarande är väldigt taggad på en hel del av punkterna så börjar jag så sakteliga minnas listans svagheter.
Tiden för min första lista gick ut på nyårsafton 2008 och vid tidpunkten hade jag 39 saker kvar att göra. Sju av dem har jag klarat sen dess och några har fått följa med till nya listan. Hur många jag bytte ut under vägens gång på första listan vet jag inte (och det är därför jag för historik på den nya, men jag återkommer till det). Varför blev så många saker ogjorda då? Det är nog en kombination av flera saker. En viktig anledning var nog att ambitionsnivån då – liksom nu – var ganska hög, men jag lyckades aldrig hitta motivationen att färdigställa det. En annan viktig anledning, som i större utsträckning märks nu, är att jag helt enkelt tröttnar på vissa punkter.
Det är min fasta övertygelse att listan måste vara dynamisk för att inte bli en börda. De nära tre åren är en för lång tid för att jag på allvar ska kunna tycka att allting är bra idéer att göra. Som ni kan se längst ned på min sida för listan är det redan sex punkter som jag strukit. Inte för att de är svåra, det är egentligen rätt banala saker, utan för att jag helt enkelt inte har lust att göra dem längre. Det kan bero på en av två saker: 1. jag är för nyckfull för att på allvar lyckas intressera mig för 101 saker under så lång tid, eller 2. punkterna i sig är inte så pass genomtänkta att de borde stått på listan från första början. Nu är svaret främst psykologiskt, vill jag lägga ansvaret på hur jag är eller vad jag gör? Om svaret är att min person gör att jag inte kan nå ett läge där jag är nöjd med de 101 punkterna är det naturligtvis helt okej, det är knappast den värsta av personlighetsstörningar. Å andra sidan, om det är för att jag inte gjort ett tillräckligt bra jobb innebär det i princip att jag inte kan klara alla saker på en lista, ens om jag försöker hårt: jag har helt enkelt för svårt att lägga ned arbetet på den (både att skriva den och att göra klart den).
Nu vill jag ju gärna tro att det är det första som stämmer överens bäst med verkligheten och att listorna, både den gamla och den nya, är bra verktyg för att få saker gjorda trots de ovanstående problemen. Jag väljer att fortsätta ändra i listan för att på så sätt hålla den i balans med vad jag vill och ämnar göra. För att se till så att ingenting försvinner, för att skapa underlag för en utvärdering om en bit över två år, har jag valt att längst ned på listan samla de strukna punkterna för att man ska kunna se vad jag sysslar med egentligen och kanske förstå vad det är som gör det så svårt för mig att hålla listan statisk. Nya punkter markeras med ”NY! X” där X representerar i vilken ordning de lades till. På det sättet kommer nya listan vara ett bättre verktyg för att lära känna mig själv, och det är den främsta skillnaden mellan nya och gamla.
Och med det här har jag klarat ännu en punkt.