När olympiska spelen i Turin började trodde jag på att det skulle bli ett OS som alla andra. Sverige skulle plocka ett halvdussin medaljer och komma fyra i resten av tävlingarna. Norge skulle givetvis plocka ett tjog guldmedaljer och Finland skulle spöa oss i allt. Trots mina högt ställda förväntningar bänkade jag mig i TV-soffan för två veckor av idrottsgodis.
Ack så fel jag hade.
Det som den svenska OS-truppen åstadkommit i Turin under två kalla veckor i februari är inte annat än det största som hänt inom svensk idrott. Från skidsprintrarnas två guld på alla hjärtans dag till Tre Kronors mirakulösa match mot den finska sisun i Olympiska spelens sista final. Med facit i hand är jag oerhört stolt över att vara en del av den nation som lyckats få fram så många duktiga idrottsmän och kvinnor.