Originaltitel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Regissör: David Yates
Manus: J.K. Rowling och Michael Goldenberg
Språk: Engelska
Land: Storbritannien och USA
År: 2007
Längd: 138 minuter
Harry Potter and the Order of the Phoenix är den femte filmatiseringen av J.K. Rowlings succéböcker om trollkarlspojken Harry Potter.
Strax innan skolan ska börja igen blir Harry Potter (Daniel Radcliffe) attackerad av de fruktade dementorerna. I självförsvar använder han magi vilket är förbjudet för trollkarlar under 17 år. Harry ställs inför rätta men räddas i sista stund av rektorn på Hogwarths, Albus Dumbledore (Michael Gambon). Allt skulle kunnat bli bra, men magiministeriet vill tysta ner de oroväckande rapporterna om lord Voldemorts (Ralph Fiennes) återkomst och tar därför till totalitära metoder för att tygla eleverna på Hogwarths.
Handlingen följer boken bra, med reservation för att mitt minne kan svika mig. Jag har för mig att det var mer dialoger kring Fenixorden och mer grinighet från Harry men de passade sig kanske inte i en äventyrsfilms som den här.
Det som varit bra i tidigare filmer är bra även här. Effekterna och sättet de levandegör J.K. Rowlings magiska värld är fenomenal. Det är en fröjd för ögat att se på Harry Potter and the Order of the Phoenix och det känns otroligt inspirerande.
En annan sak som de gjort riktigt bra till den här filmen är tillsättandet av de nya rollerna. Alan Rickman är som alltid bra, men här får han nästan se sig besegrad av Helena Bonham Carter som den heltokiga Bellatrix LeStrange, Evanna Lynch som den inte fullt så tokiga Luna Lovegood och Imelda Staunton som diktatorläraren Dolores Umbridge. De tre är verkligen friska fläktar som trots konstiga roller får mig att le.
Harry Potter and the Order of the Phoenix är en värdig fortsättning på trollkarlssagan, men jag har en känsla av att filmerna blir sämre ju äldre jag blir. Trots det får filmen 3,5, mest för att filmen är tät och aldrig gjorde att jag tappade intresset för en sekund.