416 s. Hodder and Stoughton 2026 (2026)
I svensk översättning Heartstopper Bok 6, Cobolt (2026)
Efter några års väntan får äntligen brittiska Alice Osemans (f. 1994) serie Heartstopper sin final efter totalt 2 000 sidor och till min stora glädje görs det med den äran.
I tidigare delar lät Oseman det unga kärleksparet Charlie och Nick inte bara finna varandra utan i stort finna sig själva. Charlie som ende och förste öppet homosexuella på skolan och den mobbning, de självskadebeteenden och den ätstörningar som han drabbades av på grund av det. Och Nick, den snygga rugbyspelaren som helt plötsligt blir kär i en pojke och behöver hantera både sina och andra känslor kring detta. Osemans varsamma berättande lät Charlie och Nick växa tillsammans.
När vi möter dem i sista boken har de varit ihop länge, bra mycket längre än många av deras jämnåriga, och gymnasiet börjar närma sig sitt slut. Nick som är året äldre ska börja plugga och runt omkring dem pratar alla om hur svårt det är att få förhållanden att hålla efter att man börjar flytta isär. Fram till nu har Charlie och Nick lärt sig (och läsaren) om många av de svårigheter som (tyvärr) kommer av att vara homo- eller bisexuell. Med stöd av vänner och familj har de klarat sig, men detta är något annat. Nu handlar det snarare om att vara ett vanligt par samtidigt som livet och tiden händer omkring dem. Och det är jävlar-i-mig inte enkelt.
Den berättarmässiga båge Oseman byggt upp når med andra ord sin logiska slutpunkt. Allt det som unga HBTQI-personer tvingas stå ut med är i någon mån om inte löst så åtminstone hanterat. Huvudpersonerna som inledningsvis var barn börjar bli vuxna och relationer blir inte nödvändigtvis enklare av det. Eventuellt tvärtom. Oavsett vilket kräver de arbete och det är kärnan i den sjätte delen. Stora, starka Nick behöver släppa taget om såväl Charlie som sig själv. Charlie, å andra sidan, behöver hitta sin plats nu när fältet är öppet.
Omdömet om volym 6 är i princip detsamma som om de tidigare delarna, i den mån de alls går att skilja åt. Hearstopper är en vänlig och välbehövlig serie som både unga och vuxna skulle må bra av att läsa. Det finns mycket att lära, och även om det ibland är något av en idealistisk linje Oseman följer tycker jag inte att det är fel. Tvärtom tror jag starkt på att vi behöver sätta ord på den värld vi vill ha, en där vi tar hand om varandra, man får älska vem man vill och vi växer tillsammans.