Om covers

När det gäller musik har jag en svaghet framför andra: covers. Det är inte nödvändigtvis så att jag tycker att alla covers är bra eller har ett värde, men jag är alltid intresserad av dem. Kanske är det en postmodern syn där originalitet inte nödvändigtvis går att nå och att man därför måste återanvända det som redan finns och sätta sin egen prägel på det, kanske är det så att jag alltid är jakt på något som jag gillar bättre (i musikväg).

Å ena sidan gillar jag covers som tar ut svängarna och verkligen gör något som ligger långt ifrån originalet, å andra sidan avskyr jag artister som gör covers som låter precis som originalet. Den senare typen är helt meningslös. Varför lyssna på en exakt kopia när man kan lyssna på originalet? Varför ens göra en exakt kopia? Musik handlar mycket om personlighet så att göra en kopia som helt saknar personlighet, eller på sin höjd belyser originalartistens personlighet är för mig helt obegripligt.

Den tidigare typen, covers där det är en annan låt men ändå samma, gör mig imponerad. Det handlar inte om plagiat eller att profitera på en – i många fall – mer framgångsrik artist, utan snarare om att visa att man kan vara kreativ även med begränsade medel. Man kan göra någon annans låt till sin egen, ge den sin egen prägel. Det finns många exempel, men Johnny Cashs cover på Nine Inch Nails Hurt torde vara ett av de bättre, eller varför inte Colin Hays soloversion av hans band Men at works Overkill?

I det tidigare fallet har vi en låt som är otroligt starkt bunden till upphovsmannen Trent Renzor. Den är så starkt bunden att det nästan är en skam att som lyssnare uppskatta och känna igen sig i låten. Det brydde sig dock inte Johnny Cash om utan lånade låten, arrangerade om den och vips är låten lika starkt bunden till Johnny Cash och hans liv. Både ljudet och känslan har förändrats och som lyssnare känner man lika stor skam att identifiera sig med Cashs version. Hurt är förmodligen ett av de bästa exemplen och det fina är att den kan tilltala helt olika publik. Nine Inch Nails har förmodligen inte samma publik som Johnny Cash, om man säger så.

Det finns flera exempel på liknande genre- och publikbyten. Children of Bodom growlar förmodat ironiskt igenom Britney Spears hit Oops I did it again, Genesis låt Land of Confusion har lånats av Alcazar och Disturbed vilka båda tolkar låten på sina egna små vis. Det finns till och med band vars grej är att de bara gör covers, exempelvis Me first and the gimme gimmes och Torgny Melins.

Det är ändå lite intressant, för även om jag inte gillar alla covers i sig själva – det vore en omöjlighet – så tycker jag om konceptet och jag önskar att fler kunde prova att ta ut svängarna lite mer. Det är inte fult att göra covers och det är näppeligen fult att gilla covers heller för den delen. Har ni tips på några covers som gör om originallåten så att det i stort sett blir en ny låt? Jag är alltid intresserad av att vidga mina vyer så lämna i så fall en kommentar.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

8 Comments

  1. är rätt sorgligt när Trent beskriver Hurt som ”the song about me that’s no longer about me”. Tror seriöst fler människor tror att Cash har skrivit den än de som vet att det är en cover. så därför ogillar jag den, men utöver det råkar det ju vara en av de bästa covers som har gjorts :)

    1. Jo, det är väl det som är risken när det handlar om covers av väldigt personliga låtar. Tyvärr blir man ju än mer utsatt om det handlar om en inte så spridd (men likväl omtyckt) person som skriver en låt som används av en superkänd artist. Jag tror dock att just Hurt är en sång som är lätt att identifiera sig med. Se bara på Kermit, liksom. :)

  2. blå tågets Den ena handen vet vad den andra gör, mer känd som ebba grön: staten och kapitalet. (kände du säkert till men jag tyckte den borde nämnas :D )
    Maia Hirasawas tolkning av the worrying kind.

    john frusciantes covers på: tiny dancer och how deep is your love

    thåströms, om man kan kalla det cover på: märk hur vår skugga
    stefan sundströms cover på västerbokörens: en näve näring

    enjoy! ;)

  3. Jag instämmer med Ante angående Maias Hirasawas tolkning av The Worrying Kind – riktigt bra! Och eftersom jag är sällsamt svag för kvinnor som sjunger bra kan jag rekommendera Leona Lewis senaste singel Run som är en cover på Snowpatrols låt – underbart bra!

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!