Honorée Fanonne Jeffers, inläst av Adenrele Ojo, Karen Chilton & Prentice Onayemi
29 h 48 min. Fourth Estate 2021 (2021)
På svenska W. E. B. Du Bois kärlekssånger, Modernista (2024)
Poeten och engelskaprofessorn Honorée Fanonne Jeffers (f. 1967) har i mastodontromanen The Love Songs of W. E. B. Du Bois skrivit vad som tveklöst kan beskrivas som ”The Great American Novel” vilket förhoppningsvis kommer bli tydligt framöver, i synnerhet som motvikt till USAs politiska utveckling som helhet. Häri finns en berättelse om slaveriets början, faktum och konsekvenser som är djupt berörande.
Bokens huvudperson är Ailey Garfield, den yngsta av tre systrar vars första tankar möter läsaren från det lilla barnets perspektiv. Hon ser mycket som hon inte förstår, men förstår kanske mer än hon verkar. De trettio kommande åren kommer hon växa upp och försöka finna sig själv bland alla förväntningar och trådar som finns. Familjen vill att hon ska gå i faderns fotspår och bli läkare, men sent omsider finner hon sig, guidad av den äldre släktingen Root, på instutionen för historia där hon börjar undersöka slaveriet utifrån sin släkts upplevelser.
Släkten, ska det visa sig genom bokens andra huvudspår, är inte helt enkel att ringa in. För hundratals år sedan stals det som skulle bli USA från ursprungsbefolkningen. I Georgia, där The Love Songs of W. E. B. Du Bois huvudsakligen har sitt geografiska nav, fanns muskogéerna och som fick besök av en man med afrikanskt ursprung och snart var familjebanden bundna på ett sätt som inte sågs på med blida ögon. När vita män sedan blandar sig i, förgriper sig på och handlar med de svarta, och jagar ursprungsbefolkningen för att döda, blir det allt viktigare att skilja på folk och folk.
Jeffers beskriver hårresande saker som tvivelsutan har verklig grund, både om hur det var att vara afrikansk-amerikansk ung kvinna mot slutet av 1900-talet med slentrianrasism och -sexism som vardag, men också om det avhumaniserade sättet som slaveriets mekanismer upprätthölls på av vita, i många fall opportunistiska, hårdföra män. Att Jeffers varken förskönar eller viker undan från övergreppen är tveklöst en av de viktigaste sakerna med The Love Songs of W. E. B. Du Bois, men vad viktigare är, för mig som tycker rena eländesskildringar kan ta lite för hårt, är att Jeffers lyckas navigera genom historien så att kvinnorna, företrädesvis, har agens och om de inte alltid äger sin situation så äger de åtminstone sin berättelse. Figurerna blir levande personer som går att känna för både när läget är svårt, ja snudd på hopplöst, och när de tar de segrar de kämpat så hårt för.
Hur kommer W. E. B. Du Bois (1868–1963) in i det hela då? Denne intellektuella mångsysslare och medborgarrättsaktivist citeras med jämna mellanrum och förekommer i form av anekdoter och diskussioner genom bokens berättelse och Jeffers har understrukit hur Du Bois arbetade för och älskade den svarta sydstatsbefolkningen, vilket hade stor betydelse under och efter abolitionism-processen. De bitar av romanen som rör Aileys äldre släkt nämns som just dessa sånger.
Nå, The Love Songs of W. E. B. Du Bois är trots sin längd (eller kanske, trots allt, tack vare den) en gedigen och mångfacetterad roman som ringar in USAs moderna historia och sätter den i ett sammanhang som inte förenklar samband eller förklenar de stora dragen i motsättningarna som landet skakats av och fortfarande mer än påverkas av. Utmärkt och upplysande läsning.