Han Kang, i översättning (från engelska) av Eva Johansson, omslag formgett av Klara Gunnarsson
214 s. Natur & Kultur 2016
I original på koreanska 채식주의자 (2007)
Jag har haft romanen Vegetarianen av sydkoreanska författaren Han Kang (f. 1970) i hyllan länge, men det var först i och med att hon för några veckor sedan tilldelades nobelpriset i litteratur som jag tog mig för att läsa den. Det fanns något motstånd där, beskrivningen av vegetarianen och den intolerans hon skulle möta gjorde mig, som också valt bort kött, ledde mig att tro att detta skulle vara obehagligt på ett sätt jag inte var sugen på att utsätta mig för. Men vad jag än trodde om Vegetarianen både innan och efter Svenska akademiens motivering och de efterföljande kommentarerna kring det så var det inte det jag fick.
Romanen utspelar sig i tre delar som berättas av den nyblivna vegetarianen Yeong-hyes make, svåger och syster respektive. Maken berättar om ett lustlöst förhållande med frun som blir alltmer inåtvänd och till slut vägrar att äta kött. Det, upplever han, är det konstigaste och minst socialt accepterade man kan tänka sig. Ska han behöva förlora jobb och anseende på grund av det här? Det hela kulminerar i en middag där den våldsamme och patriarkale fadern inte accepterar sådana dumheter och tvångsmatar Yeong-hye. Något som blir början på inte ett utan många slut.
Å ena sidan har boken beskrivits som en allegori över ett djupt hierarkiskt sydkoreanskt samhälle, å andra sidan han den engelska översättningen som den svenska bygger på1 fått kritik för att inte bara översätta utan även snäva in berättelsen i ett västerländsk perspektiv. Oavsett vilket är det en roman där vegetarianismen känns som en oerhört perifer del av berättelsen, men inte för att det är en allegori utan för att det snarare är någon form av ultrapacifism vars övertygelse kommer från ett omedvetet val, eller ett icke-val, och det gör att jag upplever i princip alla figurer som bortom trovärdighet. Det finns ingen som motsvarar hur eller vad jag tänker att de borde göra i situationen. Det får mig att tänka på Kazuo Ishiguros romaner som i likhet med Han Kang nobelprisbelönats och vars romanfigurer jag inte lyckas tro på. Jag vill gärna tro att det i Vegetarianens fall beror på översättningen/arna.
Och nej, Vegetarianen är heller inte särskilt spektakulär på något annat vis. Inte ens för att avskräcka eller äckla de som äter växtbaserad kost är den effektfull. Det är helt enkelt inte en roman för mig, alls.