Originaltitel: Grävande journalistik
Författare: Nils Hansson
Utgivningsår: 2009
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 342
Förlag: Ordfront
ISBN: 978-91-7324-938-6
Nils Hansson, med erfarenhet på Göteborgs-Posten och Sveriges Televisions Uppdrag granskning, har i Grävande journalistik sammanställt och besvarat många av de frågor som dyker upp kring denna mycket krävande journalistikgren. Det är visserligen ingenting jag själv vill syssla med – grävandet – så jag hade hoppats finna inspiration och bli intresserad av det genom den här boken, men för mig är det något som fattas.
”En granskning på eget initiativ för att publicera uppgifter av stort allmänintresse som annars inte skulle komma fram.” Så lyder den definition av grävande journalistik som Nils Hansson ställer upp och jag både förstår och håller med om definitionen, men så som det ofta blir med kortfattade förklaringar så är det en del som ryms och glöms bort. Som ansats till vad boken kommer att handla om fungerar det bra och boken går sedan igenom både det som definitionen omfattar och det som det inte omfattar men kanske borde. På det hela taget är Grävande journalistik en mycket heltäckande bok och den tar upp problem, möjligheter och förfaranden både ur journalistens och ur arbetsledarens perspektiv och för mig som inte alls är insatt målas en bild upp av hur det kan fungera på en grävande redaktion. Jag blir dock inte mer sugen på att syssla med just den journalistikgrenen och det är förmodligen bokens största svaghet. Jag blir verkligen inte inspirerad, tvärtom faktiskt. Och jag kan tycka att om det finns så minutiösa beskrivningar av förfarandet så borde det generera en annan typ av avslöjanden än de som rullas upp på löpsedlarna egentligen.
Det får mig att fundera kring hur verklighetsförankrad boken egentligen är, och jag kommer fram till att det förmodligen är boken som tillhör verkligheten och större delen av dagspressen som sysslar med någon form av fantasifylld sensationsjournalistik. Det är förstås bra, för givet att många av böckerna på den journalistikkurs jag läser nu kommer från Ordfronts serie (jag vet inte om det är en serie, men ryggarna är snarlika så jag kallar dem för serie) om journalistik är det skönt att trovärdigheten finns. Jag hoppas dock att de andra böckerna är mer inspirerande än vad Grävande journalistik är, för hur bra, sann och informativ den än är så kan jag inte förmå mig att inspireras. Typiskt lärobok, kanske, men behöver det vara så?