Originaltitel: Fakta om Finland
Författare: Erlend Loe
Översättare: Lotta Eklund
Utgivningsår: 2002
Tryckår: 2009
Originalspråk: Norska
Sidantal: 224
Förlag: Alfabeta
ISBN: 978-91-501-0246-8
Fakta om Finland börjar med ett helt hysteriskt bra stycke, ett stycke som bådar gott och som ensamt fick mig sugen på att läsa boken:
Och för tredje året i rad bogseras min bil bort under vårstädningen av huvudstan. För tredje våren i rad står min röda Citroën från slutet av åttiotalet längst in på Seilduksgata just när kommunens folk kommer och ska spola och sopa gatan för att stans befolkning och eventuella besökare utifrån ska kunna ha glädje av den på 17 maj och tiden därefter.
Boken handlar om en namnlös broschyrmakare som får i uppdrag av finska ambassaden att göra en resebroschyr som ska locka norrmännen till Finland, detta trots att vår hjälte inte har någon som helst koll på Finland. Det är dock inte det han berättar, nej, han övertygar dem med hjälp av en uppdiktad släkting som bor i Finland och lagar aladåber. Något på senare tid har stört berättaren. Han drömmer om vatten, han drömmer om allt som flyter och förändras och han hatar förändring, han hatar flyt och han hatar vatten (något som rimmar dåligt med att skriva om de tusen sjöarnas land). Ändå sugs han obönhörligt in i förändringar, en efter en, och även om han inte tycker om det så gör han vad han kan för att klara av det.
Det som gör citatet ovan så bra är självklarheten i tokigheterna. Det krävs finess för att lyckas med sådant och till en början gör Erlend Loe det väldigt, väldigt bra. Med hjälp av någon form av medvetandeström lotsas vi in i vår berättares tankar som pendlar mellan olika fokus, precis så som tankar ofta gör. Det här fungerar ett tag och första halvan av Fakta om Finland är mästerlig. Efterhand blir dock romanen mindre knasig, mindre intressant och huvudpersonens tankar mindre spännande. Samtidigt fortsätter Loe presentera sköna detaljanalyser med både humor och precision och det gör att emellanåt kommer bitar, meningar och stycken som är helt fantastiska, men tyvärr är det ojämnt.
Fakta om Finland är bra, men givet den helt fantastiska inledningen tycker jag det är tråkigt att resten av romanen slarvas bort en smula. Den hade förtjänat en jämn nivå, det hade gjort den bättre.