David Väyrynen
183 s. Teg Publishing 2017 (2017)
”Välkommen till Lappland. Om du hade bott här hade du varit hemma nu.”
De absolut första orden innanför pärmarna på David Väyrynens (f. 1983) märkliga debutbok Marken suger riktigt tag i mig, även om jag inte förstod i vilken utsträckning när jag först läste dem.
Marken är lite svår att beskriva. Diktverk är nog rimligt, men innehållet är långt avigare än vad som enkelt ryms inom termen. Bredvid sånger och dikter finns mailkonversationer, nekrologer, verksamhetsberättelser, insändare och mycket annat. Alla texter fungerar de på olika sätt för att belysa skillnaden på ”Norrland” och allt söderut. Kan man tala om en norrländsk karaktär är det någon praktiskt lagd, med rättvisepatos och hemkärlek, men karikatyren som lätt hade kunnat uppstå blir med Väyrynens försorg varma och vänliga porträtt.
Bland mina favoriter finns en lång lista på förbud och påbud vilka någon (?) ska följa. Den 613 punkter långa listan börjar med ”Påbud om att göra rätt för sig” och ”Påbud om att inte glömma att ens eget liv bara är ett av många” och avslutas med ”Påbud om att inför döden glädjas över vad man hunnit istället för att ängslas över det man försakat” och däremellan avhandlas i princip allting. När jag läser listan känns det emellanåt rätt rimligt, men vartefter den väcklas ut blir den ibland petig, ibland extremt allmän, då och då motsägelsefull. Precis som lagen i allmänhet, antar jag.
På många sätt lägger sig Marken som ett filter över den nyss lästa Rösterna från Avocadobergen (2018) men där Thomas Tidholm inte riktigt lyckas skapa egna röster åt hans vittnen är Väyrynen mästerlig på att göra de olika texterna på riktigt åtskilda. Ibland skriver han på dialekt, ibland på mer vedertaget skrivspråk, men det finns mycket att hitta under ytan för den som djupdyker.
Väyrynens Marken tilltalar mig på många sätt och mitt intresse för landsbygdsfrågor ges ytterligare perspektiv som inte debattartiklar eller politiska reportage kan återge. Med värme och humor presenteras det småskaligas lynne och kanske är den landsbygd Väyrynen befolkar mer livskraftig en storstaden om saker skulle börja gå åt skogen.