Curtis Sittenfield, i översättning av Marianne Mattsson, inläst av Charlotta Jonsson
19 h 17 min. Wahlström & Widstrand 2020
I original på engelska Rodham (2020)
Var ska jag börja? Med romanen Rodham av amerikanska Curtis Sittenfield (f. 1975) finns inget givet svar, är jag rädd. Premissen är ganska enkel, trots allt: Vad hade hänt om Hillary Rodham i stället för att gifta sig med Bill Clinton gjort en politisk karriär på egen hand?
Första delen av boken behandlar studierna vid Wellesley Collage och Yale Law School och hur hon träffade Bill, om deras fantastiska sex och hur lång han var (188 cm), men också hur han var notoriskt otrogen och att hon trots det var nära på att flytta till Arkansas och ingå äktenskap med honom. Men nej, i ett Sliding Doors-ögonblick lämnar hon honom att städa upp bland sina egna misstag.
Därefter följer en flera decennier lång berättelse om hur personen Hillary Rodham navigerar ett juridiskt och politiskt landskap där Bill ständigt tycks hägra i utkanten som något lika delar anskrämligt och ouppnåeligt. Även hans berättelse blir något annat, med misslyckade kampanjer, techbro-karriär och nya försök att vinna ämbeten, som en Donald Trump (som även han förekommer i romanen) fast demokrat och åtminstone med en skentrevlig aura.
Jag kan väl villigt erkänna att inte mycket skulle få mig att läsa en biografi av eller om den verkliga Hillary Clinton, men att Hillary Rodham i Sittenfields tappning är märkligt kittlande. Får man ens göra så här? (Klart man får, men alla behöver inte gilla det.) Hillary Rodham berättar själv sin historia på vad som nog får beskrivas som både tillrättalagt och utlämnande. Det känns oerhört autentiskt vilket är intressant. Det är svårt att inte jämföra den här fiktiva memoaren med sitt starka patos och eftertänksamhet med en mer objektiv beskrivning av den verkliga Hillary Clinton. Samtidigt finns det något oundvikligt över berättelsen, som om det alltid finns en plats för sådana som Bill Clinton och Donald Trump, vilket blir extra beklämmande med tanke på att det trots allt inte gått så många år sedan boken skrevs.
Rodham är ett alternativhistoriskt experiment som faller ganska väl ut på det hela taget och jag hade oväntat svårt att lägga den åt sidan, för till skillnad från verkligheten fanns det utrymme för ett annat slut. Jag antar att det är det mest värdefulla litteraturen har att ge.