Erlend Loe, i översättning av Lotta Eklund
163 s. Alfabeta, 2012 (2004)
Jag var tydligen (efter att ha läst om min recension) om än inte lyrisk så åtminstone milt positiv till Erlend Loes (f. 1969) Fakta om Finland (2002), men på de nära sju åren som gått sedan jag läste den har minnet av den dunklats (eller så har jag, mot alla odds, förändrats).
Varför började jag trots det läsa Doppler? Dels för att teman som sysslolöshet och civilisationskritik intresserar mig, dels för att jag väntade på en annan bok och ville läsa något kort.
Så, Doppler handlar om en man med samma efternamn som titeln på boken. Under en cykeltur faller han och landar i en uppenbarelse om att det liv han lever och det samhälle han fram till dess varit en del av går på tomgång, drivs av fel saker och måste lämnas omgående. Han flyttar till ett tält i skogen utanför Oslo. Han dräper en älg, gör inbrott och struntar i sin familj, allt i hopp om att lämna duktigheten bakom sig och inta ett läge av fullständig sysslolöshet. Tyvärr för Dopplers del tycks civilsationen och familjen ha en tendens att tränga sig på ändå.
Doppler uppvisar en uppfriskande vilja att ifrågasätta den givna ordningen och ta konsekvenserna för egen del av att bryta sig loss, men när dessa påverkar relationen till andra tycks inställningen vara främst egoistisk. Beteendet är typiskt manligt och omvärldens reaktioner svarar mot detta. Hans fru sätter ner foten då och då men verkar trots allt ha överseende med att Doppler måste göra det han måste göra. Om hans val har konsekvenser så är de sällan i förhållande till andra. Resultatet blir i huvudsak tröttsamt. Tematiskt ligger den nära Georges Perecs (1936—1982) En man som sover (1967) men skillnaderna är i övrigt stora och slutresultatet likaså.
De spår Fakta om Finland lämnat rimmar betydligt bättre med Doppler. Bilden av Loe som en författare vars humor inte passar mig särskilt väl befästs, för tematiken till trots är jag inte särskilt förtjust. Det känns flåsfånigt och dåligt förankrat i berättelsen och saker som jag gissar var tänkta att vara roliga lämnar mig i bästa fall oberörd och allt som oftast trött. Jag tror att Loe helt enkelt passar mig dåligt och att Doppler får bli mitt sista möte med hans författarskap inom överskådlig framtid.