Ali Smith
260 s. Hamish Hamilton 2016 (2016)
Kort efter att britterna röstat för ett utträde ur EU började författaren Ali Smith (f. 1962) skriva på en romansvit i fyra delar varav den första är Autumn. Texten är snabbt författad, emellanåt nästan skissartad, men romanen golvar mig helt på ett sätt som få andra gjort tidigare. Förväntningarna på kommande delar är höga, men än är de en bit bort och till dess får vi koncentrera oss på denna.
Boken är centrerad kring Elisabeth Demand, en ung konstvetare vars uppsats ska handla om popkonstnären Pauline Boty (1938—1966), och den 101-åriga låtskrivaren Daniel Gluck som nu tycks ligga på sin dödsbädd. När Elisabeth var liten bodde de grannar och närde snart en varm vänskap i vilken de pratade och resonerade om mycket och i någon mån formade varandra. Deras relation målas mot en Brexitfond och visar med tydlighet att konsekvenserna av både resultatet och av retoriken som formade det påverkar såväl människor som samhället i stort. Det är rimligt men likväl inte helt enkelt att ta till sig och här gör Smith en god insats.
Autumn kan dock inte förstås som ett politiskt verk, åtminstone inte om man med det menar argumentativ eller opinionsbildande. Texter som är det är inte nödvändigtvis dåliga, naturligtvis, men Autumn hade varit en helt annan roman om den varit det. Politiken är istället påtaglig och omslutande och boken är framförallt en ögonblicksbild av vår tid, inte bara Storbritanniens. I en dialog kring mordet på Jo Cox sammanfattar Smith tidsandan i det närmaste i förbigående.
Someone killed an MP, she tells Daniel’s back as she struggles to keep up. A man shot her dead and came at her with a knife. Like shooting her wouldn’t be enough. But it’s old news now. Once it would have been a year’s worth of news. But news right now is like a flock of speeded-up sheep running off the side of a cliff.
I en annan passage kommenteras arbetsmarknaden lakoniskt:
It is a Wednesday, just past midsummer. Elisabeth Demand — thirty two years old, no-fixed-hours casual contract junior lecturer at a university in London, living the dream, her mother says, and she is, if the dream means having no job security and almost everything being too expensive to do and that you’re still in the same rented flat you had when you were a student over a decade ago — has gone to the main Post Office […].
Smith ringar in många olika företeelser på liknande sätt och det är briljant. Persongalleriet, med Elisabeth och Daniel i mitten, utgörs av trovärdiga och mänskliga företrädare för samma tidsanda och genom dialogerna upplever jag ett flyt som inte släpper taget. Omedelbart kopplar jag dessutom Daniel till, den visserligen yngre, Terence Stamp och Elisabeth till Felicity Jones, så väljer de några andra till en eventuell filmatisering är det inte bara ett felbeslut utan dessutom ett hinder jag behöver ta mig förbi för att kunna se filmen.
Jag placerar Autumn i en kategori böcker av hänförande överraskningar. Den är aktuell, välskriven och mänsklig. När följande delar kommer lär jag kasta allt (inom rimliga gränser) annat åt sidan, men då är det inte som överraskningar jag kommer ta mig an dem.