Virginia Woolf
112 s. Penguin Modern Classics 2000 (1929)
Det känns nästan omöjligt att recensera en bok som A Room of One’s Own av Virginia Woolf (1882–1941) med tanke på det oerhörda inflytande den haft på efterkommande författare. Få böcker som behandlar författarens förutsättningar har kunnat undvika detta som måste ses som en grundbult i bilden av den moderna författaren.
1928 inbjöds Woolf att hålla en serie föreläsningar på temat ”Women and Fiction” för studenterna vid Newnham College och Girton College, två skolor för kvinnor. Dessa omarbetades året efter till denna längre essä där berättaren, skild från Woolf själv, observerar, filosoferar och reflekterar kring kvinnliga författare och bristen på desamma. Hon landar i slutsatsen att om kvinnor hade £500 att leva för och ett rum att vara ostörd i skulle de också kunna bli framstående författare.
Den traditionella kvinnorollen är undanskymd, bunden till hemmet och i princip helt intellektuellt förbisedd. Förväntningarna på unga kvinnor hade inget med kreativitet att göra, tvärtom riskerade de som ville slå sig fria och gå sin egen väg att hamna i en långt sämre tillvaro än annars. Denna fängelselika historia har naturligtvis satt sina spår och hindrat kvinnorna att nå samma framgångar och friheter som männen. Männen å sin sida har istället arbetat hårt för att diskvalificera kvinnor, peka på kvinnans underlägsenhet, för att behålla sin status som överlägsen. Det är odds som är svåra att tävla emot. Bildning och börd var i princip nödvändigt för framgång och saknade man något av det var det svårt att ta ut svängarna som författare.
Stundtals är Woolf bländande modern. Hennes historiska analys håller, liksom hennes beskrivningen av hennes samtida. Mycket av det kan skönjas även idag även om både tekniken och marknaden för litteratur har förändrats radikalt på de nästan 90 åren som förflutit. Dessutom är Woolf både bitsk och rolig på ett fartfyllt sätt och karaktären av föreläsning är tydligt kvarlämnad.
Jag kan förstå att många författare känner sig hemma i A Room of One’s Own, men samtidigt har jag läst så mycket om den att jag har svårt att förhålla mig till den utan en kör av andra författare som citerar, kommenterar och vidareutvecklar Woolfs tankar. Jag antar att det inte är ett problem, snarare understryker det dess relevans och låter mig vara en del av ett större kreativt sammanhang. Det är en inbjudan som är omöjlig att tacka nej till.