Mats Jonsson
112 s. Galago 2017 (2017)
Som utflyttad och sedan länge assimilerad storstadsbo med högt kulturellt kapital tar sig serietecknaren Mats Jonsson (f. 1973) an klyftan mellan städerna och landsbygden i Nya Norrland.
I det långa inledningskapitlet beskriver han sin barndom och sin hembygd med den utflyttades och uppvuxnes perspektiv. I dialog med sin dotter berättar Jonsson historien om hur Bollstabruk växte med industrierna och krympte med centraliseringen på ett sätt som förtydligar förloppet och sätter det i ett sammanhang på ett annat sätt än breda penseldrag om kolonsieringens följder. Den typen av berättelser behövs förstås också, men skulle nog skära sig med Jonssons i övrigt personliga stil.
Därefter följer en kavalkad av korta och något längre kapitel om olika aspekter av förhållandet mellan stad och land, mellan att ha kulturellt kapital och att sakna det, mellan att ha ekonomiska resurser och att sakna det, och så vidare. Sidorna tycks nästan vibrera när Jonsson med allt mindre textstorlek beskriver någon av alla vansinnigheter han ser. Något lugnare är han när han ser att allting inte pekar käpprätt åt helvete.
Humorn, angelägenheten och självdistansen går igen från tidigare serier, men ämnet som för allmänheten verkar ägas av Po Tidholm ges en ny dimension genom Jonssons penna.