Joseph Joubert, i översättning av Eva Alexanderson
58 s. Lundequistska Bokhandeln 1969 (1838)
Det finns mycket märkligt med att jag nu suttit och läst franske Joseph Jouberts (1754—1824) Tankar om böcker och författare.
För det första: Jag fann den av en slump i en riktig lumpbod som kanske mer är en lada. Där, instucken mellan sedan länge bortglömda böcker lyste den tunna lilla skriften brandgult mot mig. Tjugo kronor (nio kronor och femton öre mer än vad prislappen från 1977 som fortfarande prydde bokens baksida) ville de ha för den och eftersom jag aldrig riktigt haft något sinne för det rimliga lät jag den falla ner i vår bågnande kundkorg. Jag hade aldrig hört om varken boken eller författaren men du som har följt mig ett tag vet att jag intresserar mig för den typen av litteratur.
För det andra: Det var länge sedan nu, men förr var det inte ovanligt att läsaren förväntades sprätta upp tryckarken som lämnats orörda. En gång tidigare har jag sprättat sidor, men den gången orkade jag inte särskilt långt. Då liksom nu kändes själva akten att sprätta upp sidorna märklig. Oåterkallelig. Jag viker gärna hundöron, skulle kunna tänka mig att göra understrykningar om jag någonsin hade en penna till hands, men detta — kniv mot bok — känns närapå kätterskt, trots att det snarare kan liknas vid att ge liv åt en bok. Nyss var Tankar om böcker och författare oläst. Nu är den det inte.
För det tredje: Joubert var tänkare, brevskrivare, moralist och producerade enorma mängder text som aldrig var menade för utgivning. Sammanställningen gjordes efter hans död, publiceringen utan hans medgivande. Det var vännen François-René de Chateaubriand (1768—1848) som sammanställde den första utgåvan Recueil des pensées de M. Joubert där texterna som Tankar om böcker och författare kommer från. 24 kapitel med aforismer blev i denna specialskrift från Lundequistska Bokhandeln i Uppsala vilken med utgivningen önskar ”markera dagen för inflyttningen i sina nyrenoverade och utökade affärslokaler”.[1. Bokhandeln blev sedemera Esselte och därefter Akademibokhandeln och har bytt lokaler flera gånger sedan utgivningen av denna bok. Om dessa flyttar medfört ytterligare tryck av skumma småskrifter är mer än jag vet.]
Så en bok, hittad på en loppis på Östgötaslätten, skriven utan tanke på utgivning, publicerad postumt, nypublicerad på 1960-talet av en bokhandel i Uppsala. Kan den vara något att ha?
Alla andra, hittills nämnda, faktorer är mer intressanta än vad boken är. Jag förhalar medvetet att skriva om innehållet för det är helt enkelt inte så spännande. Förordet skrivet av den danska litteraturprofessorn Paul V. Rubow ger viss inblick i tillkomsten, men de 50 sidorna med aforismer är inte nämnvärt välformulerade, tankegodset är visserligen sällan banalt men belyser heller inte direkt någon aspekt av litteraturen eller dess upphovspersoner. Joubert framstår som en välbalanserad person som önskar välbalanserade texter från välbalanserade författare. Bra text utan mening, mening utan bra text, ingetdera är något för Joubert. Jag vet inte, den poetik som Joubert förespråkar är ett giftermål mellan upplysnings- och romantiska ideal. Inga ytterligheter men med en liten tå i varje bassäng.
Jag är ändå glad att jag fann Tankar om böcker och författare där i hyllan. Ekonomiskt är det säkert inte att betrakta som ett fynd, särskilt inte nu när jag sprättat sidor och vikt hundöron, men som en pusselbit i ett större litterärt sammanhang är den lilla skriften en raritet.