Shaun Tan, i översättning av Ulla Roseen
32 s. Lilla Piratförlaget 2018 (2018)
Australieniske författaren och illustratören Shaun Tan (f. 1974) låter sig inte placeras. Han befinner sig i gränslandet mellan barn- och vuxenbok, mellan serie och skönlitteratur. Inte heller hans teman går enkelt att genomlysa. Det är något härligt befriande i det, lågmält punkigt på ett samtidigt hemtrevligt och skavande vis. Den senaste boken Cikada är inget undantag.
Cikada berätta saga.
Saga bra. Saga enkel.
Saga som även människa kan förstå.
Tock Tock Tock!
Baksidestexten till den, till både form och bildspråk, barnboksliknande boken gör gällande att det här är en saga skriven för oss människor. På framsidan ses den lilla gröna insekten i sin grå kostym, papper utspridda över golvet vid hens fötter. Bilderna inuti fortsätter på samma sätt. Grå korridorer, grå kontorslandskap, grått grått grått med Cikada som det gröna lilla undantaget. Det berättas att Cikada jobbat på kontor, bland människor som aldrig jobbar färdigt. Cikada är en insekt så hen behöver ingen lön, inga toapauser och människorna omkring hen både mobbar och misshandlar. Efter 17 år på företaget ska Cikada gå i pension men har ingenstans att ta vägen. Hen går upp på taket.
Tans bilder är vackra och livfulla, trots de ofta begränsade färgskalorna han använder. Dessa ackompanjeras av texter i stil med den ovan citerade, enkelt, till och med barnsligt, men oerhört effektfullt. Tock Tock Tock, tiden går i kontorslandskapet och slutet närmar sig, men för vem? Mot boken sista sidor kommer katarsis, allt ställs på sin ända.
Cikada är inget annat än briljant, mycket på ett liknande sätt som Tans tidigare The Arrival (2006). Med små medel sägs väldigt mycket. Relevansen och känslan sitter i långt efter att boken är igenslagen och undanlagd. Efter tre-fyra genomläsningar överväger jag att lägga ett exemplar på nattduksbordet och läsa, varje morgon och varje kväll. Tock Tock Tock!