Monika Fagerholm, inläst av Birthe Wingren
11 h 48 min. Förlaget 2021 (1994)
Det är 1960-tal och någonting känns väldigt bekant med Monika Fagerholms (f. 1961) roman Underbara kvinnor vid vatten. Hur mycket överlappt är det egentligen med Den amerikanska flickan (2005) som jag läste och förtjustes över för drygt åtta år sedan? Nja, inte mycket påminns jag av när jag läser om min recension, men ändå ett Något. Kanske kan vi bena ut vad.
Nå, det är 1960-tal, som sagt, och Isabella, Kajus och Thomas semestrar i en sommarvilla vid vattnet när Rosa, Gabbe och Renée Ängel flyttar in i huset bredvid. Därefter blir inget sig likt. Mammorna Isabella och Rosa blir strandkvinnor, Kajus och Gabbe når inte utanför sin egen lilla bubbla och barnen Thomas och Renée lämnas åt sina öden som bara då och då tangerar de övrigas. Underbara kvinnor vid vatten är en roman där väldigt mycket händer, men mycket lite går att sammanfatta. Gemensamt för alla personerna, ja, romanens röda tråd finns i 1960- och 70-talens förändringar och den friheten många, i olika utsträckning förstås, får uppleva. Kvinnorna tar sig den plats och intresserar sig bara för det som behagar dem, männen har svårt att hänga med (känns det igen?). Att växa upp i det glappet måste varit ett evigt sökande, vilket Thomas och Renée i stora drag ägnar sig åt. Som läsare kommer jag på mig själv med att bara finnas till i Fagerholms universum, för hon lyckas besjäla skådeplatsen på ett alldeles fenomenalt vis. Det dryper av tidsmarkörer men blir aldrig flottigt på det sätt som andra historiska skildringar (även moderna) ibland tenderar att bli.
När jag läste Den amerikanska flickan drog jag paralleller till Gabriel García Márquez och det är inte en långsökt koppling, det medges, men i förhållande till Underbara kvinnor vid vatten dras jag snarare åt Nina Wähäs roman Testamente (2019). Det kan vara den rappa men associativa språkbehandlingen eller den oresonliga lusten att berätta som formligen strålar ur historierna. Här saknas den vardagsnära magin, men att vardagen, framstegen och influenserna från Amerika framstår som närapå magiska går inte att ta miste på.
Underbara kvinnor vid vatten gör mig inte riktigt lika tagen som Den amerikanska flickan men det är ändå en bok jag är glad att jag tagit mig an och som inspirerar på ett alldeles förträffligt kittlande vis.