Poul Anderson, inläst av Bronson Pinchot
7 h 4 min. Blackstone Publishing 2011 (1961)
Det finns böcker som är gränsöverskridande, men inte på ett moraliskt eller ens litterärt sätt nödvändigtvis. Snarare testar de var gränserna mellan fantasi och verklighet går, eller mellan legend och historia. Neil Gaiman är duktig på det, och China Miévilles The Last Days of New Paris (2016) är ett annat mycket fantasifullt exempel. Långt före dem skrev amerikanska science fiction-författaren Poul Anderson (1926—2001) romanen Three Hearts and Three Lions vilken börjar med en dansk ingenjör som ansluter sig till motståndsrörelsen i det nazistockuperade Danmark.
Holger Carlsen var i USA och utbildade sig till ingenjör, men när kriget kom begav han sig hem och på en strand utanför Helsingør blir han skjuten medan han hjälper en berömd fysiker att fly till Sverige. Det hade kunnat sluta där, men Holger vaknar upp i en för honom främmande värld. Bredvid sig har Holger en riddarrustning i just sin storlek och hästen Papillon väntar tålmodigt. Det blir början på ett sökande efter både var han befinner sig men också vem han egentligen är. Svaret verkar inte vara ingenjören Holger Carlsen, åtminstone.
Det visar sig snart att världen han hamnat i är en sagovärld fylld av magi och vidunder och att han själv verkar ha en viktig roll att spela i den, så viktig att en mystisk saracen redan är i full färd med att leta efter honom. Flykten och kampen tar honom till en svanmö, förbi troll och dvärgar rakt in i centrum av ett krig mellan ordning och kaos.
Anderson baserar sin berättelse på legenden om Holger Danske, en av Karl den stores riddare, men vrider det till att bli en fråga om vilken värld som är den mest sanna. Flykten, motvilligheten och många av de andra drag som går att finna i legenderna fångas här i den vilsekomna dansken. Och jag tycker det är en utmärkt konstruerad berättelse, finurlig och lärd men ändå med en spännande vinkel. Det finns vissa tecken på att boken har några år (sextio!) på nacken, karaktäriseringen av svanmön Alianora är exempelvis rätt grumlig. Bortsett från det är jag glatt överraskad av denna egensinniga fantasy-bok.