En milstople är nådd. Recensionen av Nyckeln till frihet var den femhundrade recensionen på Yasylum. Det är ett ganska stort antal för en ensam person. Exakt hur stort det är kan vara lite svårt att förstå, så jag tänkte illustrera det såhär: Jag har skrivit en recension var tredje dag i drygt fyra år. Även om ingen annan imponeras så är jag stolt, stolt över att ha hållit på så länge och över att jag lyckats vara så pass produktiv. Jag hoppas att det ska vara en fjäder i hatten om jag någon gång kommer arbeta som recensent.
Vad har hänt på de här fyra åren? Väldigt mycket skulle jag säga. Först och främst kan man väl säga att det finns ganska lite substans och kvalitet i de första recensionerna: Coraline och Neverwhere. Recensionerna är en pinsam början, men alla har vi väl sådana?
I början hade jag heller inte något betygsystem. Jag var rätt nöjd med det, men insåg att jag skulle vilja ha något mått för hur bra jag tycker något är. Det var då jag införde skalan, som på den tiden gick från 0 till 11 (0-5 egentligen, men halva steg gjorde skalan större). Diary av Chuck Palahniuk var den första jag satte betyg på. Senare ändrade jag skalan till att bara vara 0 till 5, jag slutade helt enkelt att sätta halva betyg. Jag är inte säker på hur bra det är, men jag har inga planer på att gå ifrån det än på ett tag.
Och jag har inte bara sågat saker, tvärtom har jag hela 142 rekommendationer (betyg 4,5 eller 5), vilket kan tyckas vara rätt högt med tanke på att det är nästan en tredjedel av alla recensioner. Där bör kanske poängteras att jag förmodligen hoppat över att recensera saker som inte känts så intressanta (och heller inte varit värda topp- eller bottenbetyg).
Ibland känner jag att jag fastnat lite i mitt recenserande. Recensionerna följer i stort sett alltid en mall (som kanske bara finns i mitt huvud) och jag gör få avstickare från den. På senare tid har jag känt mig rädd för att recensionerna kan bli enformiga. Borde jag försöka att göra mer wild and crazy recensioner? Jag är villig att experimentera, om ni läsare är intresserade av det förstås.
Sen har jag funderingar på det här med musikrecensioner. Jag lyssnar mycket på musik och skulle lätt kunna tänka mig att recensera musik… Om jag bara visste hur man gjorde. Jag läser Dagens Nyheters musikrecensioner och de är ofta korta och ganska menlösa. Är musikrecensionerna tvugna att bli det? Skulle det vara bättre att recensera musik i block om tre skivor åt gången, där kommentaren om skivan är ett stycke långt ungefär? Är musikrecensioner ens intressant?
Nåväl, många recensioner har det blivit hittills och fler lär det bli, för jag har mycket kvar att skriva om och nya saker läggs ständigt till listan. Även om jag främst skriver dem för min skull (för träningen och som katalog över vad jag tycker) så hoppas jag att ni som läser roas, får tips och intresserar er för det jag skriver.