Originaltitel: The Shawshank Redemption
Regissör: Frank Darabont
Manus: Stephen King och Frank Darabont
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1994
Längd: 142 minuter
Nyckeln till frihet ligger högst upp på IMDB’s topp 250-lista och även om det inte säger så mycket så är det värt att uppmärksamma (jag måste skriva en artikel om felet på den listan någon dag).
Bankdirektören Andy Dufresne (Tim Robbins) åtalas och döms för mordet på sin fru och hennes älskare. Straffet blir två livstider på Shawshank-fängelset, och även om han inte ser mycket ut för världen när han anländer så lyckas han göra sig en dräglig tillvaro innanför murarna. Tack vare sina kunskaper inom ekonomi hamnar han på god fot med vakterna och fängelsedirektören (Bob Gunton) och tack vare sin givmildhet hamnar han på god fot med de andra fångarna.
Mer än så vet jag inte om jag kan säga om handlingen, för då blir det lite för uppenbart var det hela slutar och jag vill inte blåsa er på den överraskningen. Historien som målas upp i Nyckeln till frihet har ett poetiskt skimmer, en fantastisk resa om att ta sin plats. Från första stund slås man av hur verkligt allt känns och hur vackert det kan vara trots den karga och hårda miljön innanför fängelsemurarna. Jag är otroligt imponerad av manuset och av regin.
Att Stephen King är inblandad gjorde mig på förhand lite skeptisk. Han är hemskt dålig på att göra trovärdiga karaktärer och oförutsägbara historier. Nyckeln till frihet visar att han kan när han vill och på många sätt tycker jag den här berättelsen har mer inslag av storslagen sagostämning än många av de andra filmerna som baseras på hans böcker med tydliga övernaturliga inslag. Hur detta kan komma sig vet jag inte.
Skådespeleriet är också en bidragande orsak till mina hyllningar. Tim Robbins är fenomenal i huvudrollen, ger aldrig upp och är alltid rakryggad. Bob Gunton är en trovärdig antagonist, och en riktigt lurig typ som man aldrig riktigt vet var man har. Morgan Freeman är alltid bra, så även här där han dels är berättaren* och dels blir Andy Dufresnes bästa vän och fixare i fängelset. Fler kan nämnas, men det är förmodligen enklare att säga att filmen är välspelad rakt igenom.
Nyckeln till frihet sällar sig till skaran av filmer jag definitivt räknar till de bästa genom tiderna. En given film att se om man vill ha en fantastisk berättelse uppspelad för sig.
* Jag gillar berättarperspektivsfinurligheter och här är det ballt att en biperson får vara berättare. Det är någon annans historia om Andy Dufresne.