Originaltitel: Transformers
Regissör: Michael Bay
Manus: Roberto Orci, Alex Kurtzman och John Rogers
Språk: Engelska och spanska
Land: USA
År: 2007
Längd: 144 minuter
Jag var aldrig ett särskilt stort fan av Transformers när jag var liten, och mina förväntningar var fantastiskt nedskruvade efter recensionen av filmen i DN (jag tror det var Fredrik Strage som skrev den) där han bland annat sade att de datoranimerade robotorna hade mer känsla i skådespeleriet än skådespelarna själva. Nu var det kanske inte riktigt så illa. Jag är inget fan av Shia LaBeouf och jag har svårt att se vad John Turturro gör i den här filmen, men i övrigt är det bara en jämn medelmåttanivå som präglar skådespelarna.
Transformers lyckas med bedriften att vara ball och fånig på samma gång. När robotarna från yttre rymden drabbas samman på jorden med hela sin vapenarsenal så är det rätt snyggt. Effekterna är välgjorda och robotarna känns nästan levande när smådetaljer snurrar och pumpar när de spänner sig för att skrämma motståndarna. Och där blir filmen fånig. Interaktionen mellan robotarna och robotarna och mellan robotarna och människorna är inte särskilt bra. En scen där Shia LaBeoufs karaktär letar efter något i sitt rum medan robotarna försöker vara diskreta i trädgården roar stort, men i övrigt är det för det mesta pinsamt. Filmen hade förmodligen varit milsvid bättre om den bara handlat om en pojke som ska gömma sina stora leksaker för mamma och pappa, men istället blir Transformers en långdragen historia vars hela slut är ointressant och tråkig.
Utan att överdriva tycker jag att Transformers har en styrka och ett problem som väger upp varandra någotsånär: effekterna är snygga men inte mycket annat är särskilt bra. En tvåa känns nästan lite snällt, men jag kanske orättvist har i åtanke hur bra den faktiskt hade kunnat vara om de bara att försökt, Michael Bay är ju inte direkt känd för att allt han tar på blir guld om man säger så…