Serie: Ur djupen ropar jag till dig
Originaltitel: Ur djupen ropar jag till dig
Manusörfattare: Benjamin Stengård
Tecknare: Benjamin Stengård
Utgivningsår: 2009
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 131
Förlag: Galago
ISBN: 978-91-703-7440-1
Ur djupen ropar jag till dig presenteras som en skräckserie och visst ligger det något i det, även om man lär bli besviken om man förväntar sig klassisk skräck. Nej, det Benjamin Stengård gör är att visa upp en förvrängd vardag där vårt igenkännande i de situationer som här gjorts absurda spelar huvudrollen för upplevelsen. Jag tror nämligen att man som läsare måste vara öppen för att tolka in sin omgivning när man läser, för annars snuddar serien farligt nära det obegripliga. Jag kom på mig själv med att fundera på om det verkligen skulle vara så här vrickat, men när jag gav det mening blev det betydligt mer lättillgängligt.
Seriealbumet består av sex delar, en om ett tvillingpar där den ena personen åker till och kommer tillbaka från sjukhuset, en om en man som slutar ta sin medicin och söker tröst hos en lerfigur istället, en om ett telefonsamtal, en om en kärleksakt, en om ett perfekt liv för ett perfekt par och en om tvekampen mellan självföraktet och självförtroendet. Ett par av delarna är riktigt bra, framförallt den om snubben med lerfiguren och den om det perfekta paret. Andra är lite mer svårtillgängliga och det blir väl tyvärr lätt så i ett novellsamlingsliknande upplägg. Man får köpa det, helt enkelt.
Teckningarna i kombination med temat är härligt suggestivt och går som ett kallsvettigt finger utmed ryggraden. Stilen på bilderna – som närmast kan beskrivas som etsningar – passar rätt bra även om jag har svårt att kalla dem snygga.* Tvärtom är figurerna ofta fula och förvridna (vilket visserligen är ett klassiskt drag i skräckkonst eftersom det gör betraktaren osäker och obekväm) och hade det inte bundits ihop av serien hade jag nog inte alls uppskattat det. Här fungerar det eftersom samspelet är så bra.
Ur djupen ropar jag till dig är inte för den som skyr utmaningar, för det är långt ifrån enkel läsning. Men ja, om inte annat bådar den gott inför framtiden och jag hoppas få se fler mer slipade serier från Benjamin Stengård framöver.
* Om någon har tips på en snygg svensk serie får ni gärna säga till, för vad jag vet är det ett typiskt svenskt drag att rita medvetet fult eller möjligen serieaktigt.