Originaltitel: Shadow of the Vampire
Regissör: E. Elias Merhige
Manus: Steven Katz
Språk: Engelska, tyska och luxemburgiska
Land: Storbritannien, USA och Luxemburg
Svensk premiär: 26 januari 2001
Längd: 92 minuter
Det är något visst med skapandet av riktigt gamla filmer. Det behandlas i Ed Wood och det behandlas även i Shadow of the Vampire. Här får vi följa processen bakom den tyska skräckklassikern Nosferatu och kanske främst relationen mellan regissören Murnau (John Malkovich) och titelrollsinnehavaren Max Schreck (Willem Dafoe) som är allt annat än enkel. Murnau är desperat att göra en riktigt bra film och klarar inte av mer strul. När han hyr in Max Schreck som huvudrollen inser han kanske inte vilka problem det ställer till att anlita en riktig vampyr. Filmandet fortskrider men Schreck får allt svårare att hålla sin blodtörst i styr.
Idén är briljant, det är inget att sticka under stol med. Det är sådana små förändringar som man skulle vilja ha lätt för att komma på själv, för de kan ge många intressanta uppslag till både filmer, tavlor och texter. Tyvärr blir det aldrig riktigt bra i Shadow of the Vampire. Det är alldeles för många småsaker som de gjort fel för att man ska kunna ha överseende med dem. Varför lät de alla bryta på tyska? Kanske är det mer rätt, men det är banne mig inte bättre. Varför är skådespelarna så platta? Med John Malkovich, Willem Dafoe och Eddie Izzard i rollerna borde man kunna kräva mer, men det blir sällan mer än lyteskomik. Det går att skratta åt Willem Dafoes minspel, men det är allt och det är knappast särskilt bra när filmen genrebestäms som skräckdrama.
Nej, jag önskar verkligen att de hade försökt göra den bra – för idén har potential – men jag gissar att de inte ens försökt. Kanske har de bara skrattat åt manuset och tänkt ”nu kör vi och skiter i vilket” vilket visserligen kan vara en hedervärd inställning då och då, men knappast gör det Shadow of the Vampire bättre.