Originaltitel: Dikter
Författare: Harry Martinson
Utgivningsår: 1929-1945
Tryckår: 1954
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 184
Förlag: Albert Bonnier
Efter att jag läst Nässlorna blomma var jag osäker på vad jag egentligen tyckte om Harry Martinson. Det är visserligen skillnad på prosa och lyrik och han hade tidigare övertygat med både med Aniara och Vägen till Klockrike så med hopp om att Nässlorna blomma skulle vara en engångsföreteelse började jag läsa hans diktsamling. Nu är jag nöjd igen.
Samlingen innehåller Martinsons bidrag (vilket ibland är hela samlingar, ibland bara delar) till Spökskepp (1929), 5 unga (1929), Modern lyrik (1931), Nomad (1931-1944), Natur (1934) och Passad (1945). De tre sistnämnda är alla väldigt vackra, naturnära och – åtminstone i jämförelse med Dan Anderssons samlade dikter vilka torde ligga nära varandras naturtema – fullständigt hänförande. Jag rycks med trots att det känns rätt långt borta. Kanska handlar det om en dold allmängiltighet. Ibland är dikterna ganska berättande som i första exemplet (ur Nomad) nedan och ibland är de väldigt lekfulla som i andra exemplet (ur Passad) nedan:
Barndomens skog
Barfot från tuva till tuva jag sprang
sökande bondens kor,
såg hur den speglade himmelen vred
i tjärnen sitt tottmolnshjul.Det var i sommarens skogar där livet lekte,
kvällen var djup av trast och himmelen hög av svala.
Ingenting kom av allt jag drömde och ljög mig,
men minnet livar mitt liv och minnen är färdiga drömmar.Till lingonfjärran därinne
i sommarens egen socken
sträcker min dröm ibland
liksom en trana om våren.
Lyckflätning
Än minns jag de lyckliga åren
då lyckan var lycklig och såren
ej lyckats få lyckan ur spåren;
då lyckligtvis ingen med lycka
helt lyckats att lyckan förycka;
då lyckan var lyckad som lycka
och lyckades bra, till all lycka.På stigar där lyckan kan mötas
och lyckan med lycka förnötas
fördrev jag i lyckliga hagar
de lyckliga ostarnas dagar.Nu lyckas jag liksom de flesta.
Nu vet jag om lyckan det mesta.
Nu ser jag till mer än till lycka
och lyckan kan ej mera trycka.
Det är dock en sak som är knepig med att läsa och bedöma diktsamlingar vilket är värt att ta i beaktande. Många samlingar täcker stora delar av en poets karriär (den här täcker 16 år) och under tiden kan stora förändringar ske både hos författaren själv och i det samhälle han eller hon verkar. Jag är alldeles för dålig på Harry Martinsons biografi för att veta hur det stod till just under den här perioden, men jag känner ändå att jag kommer ganska nära texten. Problemet som likväl finns är att den börjar mycket sämre än den slutar. Trots det får den en fyra i betyg och rekommenderas definitivt som en ingång till Harry Martinsons poesi.