Originaltitel: A Serious Man
Regissör: Ethan Coen och Joel Coen
Manus: Ethan Coen och Joel Coen
Språk: Engelska, jiddish och hebreiska
Land: USA, Storbritannien och Frankrike
Svensk premiär: 25 december 2009
Längd: 105 minuter
A Serious Man är bröderna Coens senaste film och ni som sett andra filmer av de socialabsurdistiska filmskaparna kommer definitivt att känna igen sig. För i vanlig ordning tar de ett människoöde, kryddar det med märkliga bipersoner och sedan kör huvudpersonen i botten med huvudet före. Den här gången är det den judiske matematik- och fysikprofessorn Larry Gopnik (Michael Stuhlbarg) som råkar ut för den brutala behandlingen. Hans fru (Sari Lennick) vill lämna honom för en gemensam bekant (Fred Melamed) som hjälper henne att köra över Larry, barnen bråkar och tjatar ständigt och hans bror (Richard Kind) klarar sig inte själv för fem öre. Samtidigt försöker en missnöjd koreansk student att muta Larry och när inte det fungerar hotar studentens pappa med att stämma Larry. Och vem är det som skickar anonyma klagomål till Larrys chef? Problemen hopar sig och Larry söker därför hjälp och vägledning hos sina rabbiner. Utan större framgång, bör tilläggas.
Även om historien som berättas är Coensk så det förslår så är tekniken mer av klassiskt snitt. Berättandet är ganska långsamt, kanske för att illustrera det hopplösa i Larrys situation, och jag tycker det passar den obarmhärtiga berättelsen ypperligt. För det är bara en ond spiral som Larry hamnar i, ju längre det går desto mer desperat blir han, mardrömmarna blir svårare och han dras ständigt närmare punkten då han slutligen tappar greppet. Fingertoppskänslan är viktig, det rinner aldrig över och blir olidligt, trots att filmen ständigt balanserar på en knivegg. Därför är det mycket uppfriskande att skådespelarna, som de flesta är mig obekanta, gör ett sådant fantastiskt jobb. Framförallt gör Michael Stuhlbarg ett helt enormt arbete som den förstörde Larry. Karaktärens utveckling blir hans och jag kan inte tänka mig någon som skulle kunna göra det bättre.
Den nyhet A Serious Man bidrar med till bröderna Coens filmskapande (åtminstone i den mån jag utforskat det) är mindre uppseendeväckande händelser (som en annan recensent uttryckte det: ”There is no ransom plot, no bursts of sudden violence and no major stars who make fools of themselves.”) och mer tankeväckande atmosfär. Bröderna Coens version av Jobs bok ställer frågor med många temata, främst religiositet och förfrämlingande. Givetvis lämnas inga svar, det är knappast meningen (speciellt inte givet det mer än öppna slutet), men de många lämnade frågetecknen bidrar till det positiva omdömet. Bröderna Coen är duktiga på det de gör, förmodligen bäst, och deras filmer är oefterhärmliga, så även A Serious Man, som jag givetvis måste rekommendera varmt för de som suktar efter en stor dos svart komedi.