I nummer 30/31 av 00TAL skrev Andreas Harbsmeier om litteraturrecensionernas form i norden. Han kom fram till att oavsett land så saknades en viss ingrediens:
I en litterär miljö där antalet utgivna böcker är överväldigande stort måste det vara rimligt att ställa frågan i hur hög grad en viss bok är relevant just nu. Är inte skönlitteraturen förpliktigad att förhålla sig till samtiden?
Även om svaret på Harbsmeiers fråga inte nödvändigtvis är ja, så har han en poäng som jag verkligen inte har tänkt på tidigare när jag recenserat. Trots lågkonjunkturer har vi en litteraturscen som ständigt häver ur sig en strid ström av böcker – givetvis av mycket skiftande kvalitet. Precis som i övriga samhället har vi ett informationsöverflöd (om man nu alls kan tala om en sådan företeelse) som gör att vi snarast blir förblindade av alla intryck än upplysta av de guldkorn som finns. Detta gäller i allra högsta grad även litteraturen. Därför är Harbsmeiers upptäckt – bristen på motivering över varför man bör läsa något just nu – både viktig och förbluffande. Idag kan få reda på att en bok är bra och läsvärd, men om den har ett bestående värde eller gör sig bäst vid ett givet tillfälle är ingenting som varken jag eller någon annan recensent jag läst har reflekterat över.
Det här gäller förstås inte enbart purfärska böcker. Om man som jag läser litteratur av äldre snitt (nu är förstås ålder något relativt, en bok från 2000 kan vara gammal och bortglömd redan) finns det givetvis all anledning att motivera varför ni bör läsa den nu, idag, 2010, även om boken kom ut 1973. Under förutsättning att det finns någon anledning. För visst kan det vara så att man läser något som bara råkar vara fantastiskt bra, men vars värde inte är tidsbundet, där enda motiveringen till att läsa den nu är för att man inte bör hålla något så fenomenalt ifrån sig. Det måste få vara okej det också. Vill man komma bort från ”tycka” och ”känna” (vilket kanske inte passar alla, men är något jag strävar efter med varierat resultat) så behövs nog ett vidare perspektiv både på samtiden och på litteraturen.
Därför ska jag, från och med nu, försöka bli lite bättre, sätta det jag läser i ett lite större perspektiv och göra mitt bästa för att motivera varför något att förtjänar att läsas nu (om det gör det) och inte bara konstatera att det är en läsvärd bok som jag rekommenderar att man läser någon gång. Helst. Jag hoppas att fler följer mitt exempel.