Originaltitel: Danubio
Författare: Claudio Magris
Översättare: Barbro Andersson
Utgivningsår: 1986
Tryckår: 1993
Originalspråk: Italienska
Sidantal: 388
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-09827-6
Det kommer knappast som en överraskning att Donau följer den väldiga floden till innehåll – det är en resa utmed floden med strandhugg här och var – men att Claudio Magris essäer till formen kan liknas vid en vindlande flod är inte nödvändigtvis uppenbart. Därför kan jag bara konstatera att titeln passar synnerligen bra.
Vår ciceron börjar sin resa vid Donaus källa, Breg i Tyskland, och fortsätter genom Österrike, Slovakien, Ungern, Kroatien, Serbien, Rumänien och Bulgarien till dess utlopp i Svarta havet. Men det är långt ifrån bara floden som behandlas i essäerna, tvärtom, skulle man nästan kunna säga. Det är floden som binder ämnena samman, men någon annan gemensam nämnare finns knappast. Främst diskuterar Claudio Magris historia och litteratur genom de personer och företeelse som hållit till eller ägt rum vid Donaus stränder. De flesta av namnen är för mig okända, men då och då dyker personer som jag känner igen upp: Jorge Luis Borges, Samuel Beckett, Gustave Flaubert, Herta Müller och många av de nazistiska ledarna, för att ta ett fåtal exempel ur det digra registret. Att det är så mycket som avhandlas kan verka avskräckande, men de flesta seglar bara förbi på ytan, medan andra går vi närmare inpå djupet på. Tyvärr kan jag inte låta bli att tycka att några av de som berörs förblir ointressanta trots vår berättares entusiasm. Jag får nästan intrycket om att Donau, som beskrivs som ”den centraleuropeiska kulturens livsnerv”, inte har något roligare att komma med.
Bokens stora styrka har jag redan, till viss del, berört. Donau är en tydligt essäistisk reseskildring och den tillhörande oförutsägbarheten gör att varje sida bjuder på en ny insikt. Språket är i sammma stil, poetiskt och sakligt på samma gång, och det kräver långsamhet. Du kan inte kasta dig igenom Donau för då kommer vågen av information att bli dig övermäktig. Istället rekommenderar jag lugnt läsande och mycket eftertanke. Först då kommer Donau till sin rätt som den trivsamma resa genom centraleuropa den faktiskt är.