Originaltitel: The Time Traveler’s Wife
Regissör: Robert Schwentke
Manus: Bruce Joel Rubin och Audrey Niffenegger
Språk: Engelska
Land: USA
Svensk premiär: 9 oktober 2009
Längd: 107 minuter
I kategorin märkliga, och inte minst originella, dramer torde Tidsresenärens hustru vinna något typ av pris. Det är nämligen en mycket välskriven och fungerande kärlekshistoria som berättas, dessutom med tidreseinslag – något som i sig inte är något nytt, vi såg det i Huset vid sjön och den underbara La Jetée är svår att bortse ifrån. Trots den hårda konkurrensen (som säkerligen kan utökas) står sig den här filmen bra.
Henry (Eric Bana) börjar av en slump färdas okontrollerat fram och tillbaka genom tiden. När Clare (Rachel McAdams) dyker upp på biblioteket där han jobbar och säger att hon känt honom hela sitt liv står det snart klart att en äldre Henry uppvaktat Clare sedan hon var liten och etablerat deras förhållande på sitt, egendomligt privilegierade, sätt. Det är snarast ödesbestämt att de ska vara tillsammans och snart har de inte bara lärt känna varandra på riktigt utan även gift sig. Men de okontrollerade tidsresorna ställer till flera problem: hans försvinnanden ur nuet är ett, hans kunskaper om framtiden ett annat, och eventuella barn – kommer de ha samma egenskap?
Tidsresorna kan förstås ställa till problem för trovärdigheten. Det tycker jag inte att det gör här, det blir varken rörigt eller konstigt. Istället lyckas filmen bygga upp en fruktansvärd känsla av frustration. Man känner med Clare som ständigt får se sitt livs stora kärlek fara fram och tillbaka genom tiden, ständigt lämnande ett hålrum, ständigt återkommande med ett mysterium. Det hela blir väldigt klaustrofobiskt och jag kan inte annat än beröras av den märkliga situationen. Kampen mellan en kärlek som varat för alltid och ett ohållbart nu fyllt av förvirring. Det hela är helt enkelt väldigt bra. Jag kanske saknar lite fler snygga finesser som tidsresandet skulle kunna bidra med, men det är bara en ytterst liten skönhetsfläck.
Värre är i så fall den allt annat än djärva sminkningen av vår tidsresande herre. Eric Bana ska vara allt mellan 30 och 45, ungefär, och skillnaden känns väldigt liten. Bortsett från några grå stänk i hårsvallet får man inte många ledtrådar om var han befinner sig just nu. Inte heller det är något större problem, möjligen bidrar det till den märkliga känslan.
Tidsresenärens hustru är ett mycket bra drama, en film vars handling utmanar publikens empati och som överlag förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än vad den fått.