Det här inlägget är en del av En månads bloggande.
Du svor totalt elva gånger den senaste månaden. Nio gånger för att du råkade ut för något, en gång som förstärkande adjektiv, en gång åt en annan person.
Du passerade sjuttioåtta övergångsställen. En av gångerna gick du mot rött.
Du hade byxor tjugotvå av dagarna, kjol sju och en dag orkade du inte klä på dig överhuvudtaget.
Du beställde hämtmat fem gånger: fyra gånger pizza, en gång kinamat.
Fyra gånger behövde du knyta om dina skor för att skosnörena gick upp medan du var ute.
Tre nätter behövde du gå upp och gå på toa mitt i natten. En gång gick du upp och hämtade ett glas vatten.
Två gånger såg du dödsrunor för personer du kände. En var en gammal lärare, en var en klasskamrat.
Du ersatte middagen med en chokladkaka tre gånger.
En gång surfade du in på Hemnet och tillät dig att drömma dig bort till ett annat liv.
En gång loggade du in på internetbanken och påminde dig om din vardag.
Du tog fyra kort med din mobilkamera, varav en var på en rolig skylt i affären, de resterande suddiga festbilder.
Du drack sammanlagt fjorton glas vin. Hälften av dem hjälpte dig faktiskt att slappna av.
Du kollade på klockan trehundrafemtiosju gånger. Bara en gång blev du nöjd med vad du såg.
Du duschade tjugonio gånger. Det skulle blivit trettio om du inte konstaterat att du inte brydde dig den där dagen då du inte orkade klä på dig.
Du fick beröm en gång och berömde folk sextiotre gånger.
Du grät dig till sömns två nätter.
Du hörde sammanlagt fyrahundraelva låtar. Två låtar minns du att du hörde fler än en gång: Hello Saferides ”The Quiz” och Thåströms ”Kärlek är för dom”. Du blev nedstämd samtliga gånger.
Tre gånger låtsades du inte höra när någon ropade ditt namn.
Varje dag önskade du att du var någon annan.