Regi: Jillian Schlesinger
82 minuter. 2013
Det krävs, som min fästmö uttryckte det, en viss inre mognad för att ge sig ut på en ensamsegling runt jorden. Trots det, eller kanske just därför, bestämde sig den då fjortonåriga nederländskan Laura Dekker (f. 1995) för att göra ett försök att bli den yngsta världsomseglaren någonsin, och förutom världsrekord blev det även en dokumentär, Maidentrip, om färden. Fotomaterialet är omväxlande hennes egna från havet, arkivbilder och mer professionellt foto, tillsammans utgör de grunden för en vacker film om segling, visst, men kanske framförallt om att vara på väg från barndomen in i vuxenlivet.
När nyheten om ensamseglatsen släpptes inleddes en tvist om huruvida Dekkers föräldrar var lämpliga som sådana, i och med att de tänkte släppa iväg henne på en sådan resa. Det drog ut på tiden, och under nästan ett års tid stod hon i offentlighetens ljus av helt andra anledningar än hon hade trott eller räknat med. Rätten gjorde till slut det enda rimliga och lät föräldrarna behålla vårdnaden, och kanske var den processen den svårare av prövningarna för Dekker.
Till en början är Dekker uppsluppen och spexig, till synes nöjd med att äntligen få komma iväg. När hon seglat förbi Kanarieöarna är det på riktigt och när hon passerat Panamakanalen finns ingen återvändo, varken geografiskt eller, vad det verkar, själsligt. Hon seglar förbi Nya Zeeland, landet där hon föddes, och för ett resonemang om att hennes band till Nederländerna är så svaga. Hon byter således flagga på sin segelbåt och far vidare. Genom tillbakablickar förstår vi att det hem som Dekker vuxit upp i, hur kärleksfullt det än må varit, inte nödvändigtvis varit det tryggaste eller enklaste. ”Ingen har sagt att livet ska vara enkelt”, säger hon själv och även om det då handlar om något annat blir det lite som ett ledmotiv.
Den inre mognad som min fästmö pekade på finns där hela tiden, men förändras under resans gång. Det är naturligt. Maidentrip komprimerar två års resa till 82 minuter, gör Dekkers femtonde och sextonde år klart överskådliga. Hur mycket förändrades jag under de åren? Hur mycket förändrades du? Filmen visar inte det sociala spelet, egentligen inte heller de fysiologiska aspekterna, av att bli vuxen. Det är varken skolgårdar eller kroppar i fokus, i princip bara psykologi.
Dekkers fantastiska resa och hennes härliga inställning är självklart en bidragande orsak till att jag är stormförtjust i Maidentrip, men det är den personliga berättelsen i kombination med den psykologiska inblicken i att vara tonåring som gör att dokumentären på allvar har något att säga.