Nick Sousanis
169 s. Harvard University Press 2015 (2015)[1. Ett utdrag ur den finns på författarens webbsida: Spin Weave and Cut.]
Det är inte ofta jag läser avhandlingar, visserligen något oftare sådana inom det humanistiska spektrat förvisso. Men ändå. Det har dock aldrig inträffat att avhandlingen jag läst varit i form av ett seriealbum. Förrän nu. Nick Sousanis Unflattening är just detta.
Med utgångspunkt i Edwin A. Abbotts (1838—1926) kortroman Flatland (1884), om en tvådimensionell värld (platt, alltså) som plötsligt får besök av en tredimensionell figur, en sfär, ger sig Sousanis in i en diskussion rörande vad vi ser, hur vi ser och kanske framförallt vad vi inte ser. Hur påverkas det av vårt språk? Hur påverkas det av våra primitiva sinnen?
Han ger inga raka svar, helt enkelt för att det är i princip omöjligt att göra det, men genom serieformatet illustrerar han vari problemen ligger och varför det är svåra frågor. I grunden landar han i att det är perspektivet som är det intressanta, det fysiska förstås, men kanske i synnerhet det sociala eller intellektuella. Vad vi ser är framförallt en fråga om hur vi ser och varifrån vi ser. Och seendet blir snarast synonymt med tänkandet.
Sousanis för ett hållbart resonemang som går utöver det ytliga vilket i sig är en bedrift. Samtidigt utnyttjar han formatets styrka till fullo och illustrerar i bild det han skriver i ord (vilket också är en av hans poänger: kombinationen av medier ger resonemangen ytterligare en dimension), beskrivningen av sekventiellt berättande tydliggör exempelvis just det med hjälp av fullt integrerade bilder. Unflattening är med andra ord ett synnerligen gott exempel på det Sousanis framför, samtidigt som man för den sakens skull inte ska bedra sig att tro att serien av nödvändighet är bättre än andra medier. Utförandet är en nyckel som han, med all rätt, lämnar därhän.
Unflattening är riktigt häftig och oavsett om det är serieformatet som är ens ingång till den, eller tankegodset, så finns här mycket att hämta, mycket att grunna vidare på, och det känns som en bok jag kommer återkomma till många gånger i framtiden.