Erik Niva
538 s. Modernista 2013 (2013)
Herrarnas fotbolls-EM i Frankrike har pågått i några dagar, men det är fortfarande nästan en månad tills en segrare kan koras. Det är ett stort spektakel, och spelarna betraktas av vissa mer eller mindre som superhjältar. Då är det bra att det finns sportjournalister som Erik Niva (f. 1978) som skänker dem fler dimensioner. Liven längs linjen visar människorna, vare sig de vill det eller inte.
Likt Den nya världsfotbollen sträcker sig den här boken från 2003 till slutet av 00-talet och samlar intervjureportage med fokus på de enskilda personerna och vad de har valt eller tvingats att kämpa emot under sina karriärer. Bland de mest intressanta och gripande berättelserna finns den om Nordahl-brodern som inte tog en plats i landslaget, om Rosella Sensis kamp mot patriarkatet som klubbpresident i Roma och om Antonín Panenka som uppfann lobbstraffen, men fler finns förstås.
I jämförelse med Den nya världsfotbollen är tyvärr Liven längs linjen något tamare. De breda penseldrag och djupare berättelserna som Niva levererade i första boken uteblir när ett tyngre fokus hamnar på individerna. Det är klart att man genom dem kan se världen som den är, men skärpan förloras något.
Likt sin föregångare är det väl också så att några av intervjuerna förlorat en del av sin aktualitet. Det ligger kanske i sakens natur när fotbollen är fylld av såväl talanger som aldrig blev stjärnor som av historiska ögonblick. Likväl känns mästerskapen 2004 och 2006 inte särskilt nära och ganska få av de stora namnen som intervjuas är ännu aktiva i någon större utsträckning.
Trots mindre skarpa iakttagelser och något daterade artiklar är Liven längs linjen mycket läsvärd för den fotbollsintresserade och har man följt herrfotbollen kommer man troligen att känna igen mycket och fascineras av annat.