Berättelsen om Sjuttonde förlaget blev bara två år och fyra böcker lång. ”Bara” skriver jag, men jag är trots det stolt över vad jag hann åstadkomma innan verkligheten kom ikapp. Någon utvärdering efter tre år som ursprungligen var planen blir det således inte.
Jag startade Sjuttonde förlaget för att jag ville ge ut böcker, för att jag hade alla verktyg till mitt förfogande och för att det verkade vara en rolig grej värd ett försök. Det får bära eller brista, tänkte jag, och så här med facit i hand så gjorde det väl kanske varken eller.
Mitt högt satta mål var att ge ut fyra böcker per år. Det blev som sagt fyra totalt, och det finns framförallt två anledningar. Först och främst var de manus som skickades in till förlaget alltför långt ifrån vad jag var intresserad av, och det som låg närmast krävde mer arbete än vad jag hade möjlighet att ge det. En del av texterna hoppas jag hittat vidare till något annat förlag. I andra hand var de manus som fanns någonstans i processen tyvärr längre in i framtiden och när jag till slut landat i beslutet om att lägga ner förlaget fanns det ingen poäng att ge ut dem via mig. De förtjänar i någon mån kontrollerad långsiktighet.
Rent ekonomiskt har Sjuttonde förlaget i princip varit ett nollsummespel. De små intäkterna har täckt de regelbundna utgifterna. Någon lön för mitt arbete kan man inte direkt tala om, i synnerhet inte om man räknar in de otaliga timmar som är nedplöjda i Gudsförgäten. Kanske hade jag räknat med eller hoppats på att sälja mer, men det är en tuff bransch och bruset var svårare att tränga igenom än vad jag trodde. Det är som det är med den saken och har jag känt bitterhet så är den som bortblåst. Jag startade inte Sjuttonde förlaget för att bli rik och jag avslutade det inte som en förlorare. Tvärtom.
Jag har ofta påstått att Sjuttonde förlaget varit ett examensprov för allt jag tidigare gjort, för mina studier och för mina jobb. Det är fortfarande sant. Arbetet med förlaget har gjort tydligt vad jag är bra på, vad jag är mindre bra på, vad jag tycker är roligt och vad jag inte alls vill göra. Det är naturligtvis väldigt värdefullt. Men det är också ett kvitto på att besluten jag tagit varit rimliga. Det var rätt att starta förlaget, och det är rätt att lägga ner nu.
Självklart önskade jag mer, men givet min situation idag hade jag knappt kunnat prioritera förlaget ens om det varit det roligaste jag visste. Jag kan knappast klaga även om livet är både upp och ner. Till syvende och sist var det en fråga om vad jag måste låta bli att göra när jag jobbar med förlaget och då är valet enkelt, även om jag bortser självklarheter som vara med och ta hand om min familj och bidra till vår försörjning.
Det som minskat mest påtagligt sedan jag startade förlaget är mitt eget skrivande. Jag kanske inte hade hunnit skriva ytterligare en roman på den här tiden och att ha givit ut Gudsförgäten har trots allt givit mig ett avslut, men skrivandet som tankeverksamhet har nästan helt skjutits åt sidan. Tyvärr. Jag ser mig själv i huvudsak som en skrivande människan, inte som en förläggande dito. Utan att känna någon press hoppas jag att det kan få bubbla tillbaka till ytan.
Slutligen några ord om Gudsförgäten. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända med den. Den finns fortfarande att köpa och jag hoppas att du som ännu inte gjort det antingen vill göra det själv eller tipsa ditt närmaste bibliotek om att de borde ta in den. Det sägs att den är läsvärd (och ni som kan vittna om det får gärna göra så) och det vore roligt att se den något mer spridd. Vad som händer efter 2016-08-31 då försäljningen upphör återstår att se. Om något annat förlag vill ta upp den vore det roligt, men mitt fokus ligger på framtida texter.
Tack till alla som peppat och stöttat mig, tack till alla som köpt böcker och tack till Maria, Kerstin, Stina och Marika som gav mig chansen att ge ut era böcker.
Vill du köpa Gudsförgäten görs det enklast och billigast via Bokus. Vill du köpa Om essäer är även den billigast via Bokus.