Sedan tre veckor tillbaka har jag haft värk i/runt/vid hjärtat och hjärtklappningar. I slutet av förra veckan ringde jag sjukvårdsupplysningen och frågade vad det kunde vara. De svarade att det nog var oro eller stress men att det var svårt att säga och att jag borde ringa vårdcentralen istället. Så jag gjorde som de sa och fick en tid igår. Efter att de kollat blodtryck, lyssnat på hjärtat och tagit (säger man ”tagit”?) EKG kom de fram till att det inte var något fel på mig och att jag borde börja träna. Det är visserligen lite lugnande, men knappast ett tillfredsställande svar eftersom jag de facto har ont.
Diagnosen (eller bristen på densamma) lämnar åtminstone två frågor. En lättsam och en allvarlig:
1. Finns det någon lattjo sport man kan nybörjarutöva i Linköping?
2. Om det inte är något fysiskt fel på mig – vad fan är det då? Om det nu är stress och/eller oro (det tidigare är omotiverat om något, jag är knappast stressad) så betyder det att jag snarare är ett psykfall som måste göra något åt mina hjärnspöken. Hjärnspöken som jag i många fall inte kan identifiera eller förklara och i andra fall är lätta att peka ut men jättesvåra att göra något åt.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Ta det lugnt, hoppas på att det går över. Lösa upp knutarna i mitt liv?
Jag trodde jag trivdes med knutar.
Tack till personalen på vårdcentralen som var jättesnälla och trevliga! Lite oroväckande är det dock att läkaren jag hade sa ”Vi ses” när jag var klar… Hmm.