Recensionen är räddad från min gamla hemsida och följer därför inte den mall jag har numer.
Skulle jag läsa boken igen kommer en ny recension.
Jag lånade Coraline av Neil Gaiman igår, och började så smått att läsa den. När den väl var slut hade det gått två och en halv timme och jag hade en ny favoritbok, utan tvekan.
Coraline är egentligen en barnbok vilket jag kan förstå till viss del. Det är två nivåer på berättandet, något som märks väldigt tydligt när man själv sitter och ömsom ryser, ömsom gråter för att det är en så läskig bok egentligen. Ett barn uppfattar nog inte hur läskig den verkligen är på samma sätt som en vuxen gör.
Hur som helst, det handlar om en flicka som har sommarlov. Under sommarlovet flyttar hon och hennes familj till ett stort hus som nu är uppdelat i lägenheter. I huset finns det nu fyra lägenheter, dels den Coraline och henns familj flyttade till, dels en med två tokiga teatertanter, dels en med en tokig farbror med cirkusmöss och dels en tom lägenhet. Mellan Coralines lägenhet och den tomma finns det en dörr, men på andra sidan dörren så är det en tegelmur.
En dag när Coraline har extra tråkigt och känner sig ensam bestämmer hon sig för att öppna dörren och då är inte muren där…
Coraline visar verkligen vilken mångsidig mästare Neil Gaiman är och för guds skull läs boken, du kommer inte ångra dig!