Kenneth Goldsmith
227 s. Columbia University Press 2011 (2011)
Kurser i kreativt skrivande går det tretton på dussinet och författarnas hurtiga tips till aspiranterna är stundtals både infantila och lögnaktiga. Litteraturen står knappast utanför de större sammanhangen och att låtsas som något annat vore att bedra sig. I ett försök att göra upp med detta har poeten och teoretikern Kenneth Goldsmith (f. 1961) myntat begreppet ”uncreative writing” eller okreativt skrivande, vilket han också hållit kurser i.
In it, students are penalized for showing any shred of originality or creativity. Instead, they are rewarded for plagiarism, identity theft, repurposing papers, patch-writing, sampling, plundering, and stealing. Not suprisingly, they thrive.
Första uppgiften på kursen?
”Skriv av fem sidor.”
I boken Uncreative Writing samlar Goldsmith essäer om skrivande som ibland står väldigt långt ifrån att vara vad som normalt anses vara kreativt. Han berättar om poeter, konstnärer och datorprogram som med minsta möjliga inblandning dammsuger omvärlden på text, förflyttar det till ett litterärt sammanhang och i ett slag förändrar dess karaktär fullständigt. Bland exemplen finns allt mellan loggfiler och Andy Warhols transkriberade samtal (och hans dagbok) till Alexandra Nemerovs lista på varumärken hon ser och Derek Beaulieus streck-tolkning av Edwin A. Abbotts Flatland här till höger. Exemplen är många fler.
Goldsmith och hans idéer är sådär skönt provocerande som man önskar att alla skrifter var. Först blir man irriterad, sedan början man tänka själv och utmana idéerna, för att slutligen bli upprymd av dialogen man är inbegripen i.
Lyckligtvis har han också många poänger. Texten och språket har så många dimensioner utöver de vi först kommer att tänka på. Med bland andra Gertrude Stein som sällskap visar han på såväl rytmens och bildens del i det hela, för att ta ett exempel. Vad som kan säga något går bortom det sköna och lättillgängliga och alla försök att fördumma språket genom att tömma det på mening (jmfr. ”fikat med världens bästa X”, ”nakenchock”, ”valfrihet”) kommer av nödvändighet att misslyckas.
Föga förvånande visar det sig att det okreativa skrivandet för med sig både en djupare relation till texten och en annan typ av kreativitet som kanske har större bäring i det moderna samhället. Tänk dig själv att sitta och skriva av redan skriven text. Det är kanske tråkigt, men det kräver läsning, omläsning och mer läsning. Simon Morris skrev om hela Jack Kerouacs On the Road (1957) och vittnade om en läsupplevelse av sällan upplevt slag. Sampling och omskrivning och såväl lån som stölder är, vare sig man vill det eller inte, en del av den moderna kulturen och att lära sig att känna igen det, använda det och förstå dess historiska kontext är en bättre väg än att inte låtsas om det och skrämma utövare till tystnad.
Goldsmiths Uncreative Writing är lärorik, inspirerande och måste-läsning för alla med någon ambition att uttrycka sig i skrift. Om tid och möjlighet finns kommer jag med Goldsmiths hjälp dyka djupare i det okreativa skrivandet framöver. Förhoppningsvis vill ni följa med också.