Originaltitel: Populärmusik från Vittula
Författare: Mikael Niemi
Utgivningsår: 2000
Tryckår: 2001
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 238
Förlag: MånPocket
ISBN: 91-7643-718-3
Populärmusik från Vittula är Mikael Niemis skildring av att vara ung i Pajala på 60- och 70-talet.
Boken har ingen egentlig handling så mycket som en rad anekdoter berättade i förstaperson av huvudpersonen Matti. Det berättas om hur han i riktigt unga år började uppskatta musik, hur han i något äldre år gjorde sitt bästa för att undvika stryk, om den nya musikmagistern och om hur farfar firas.
Överlag är det rätt roliga berättelser, men tyvärr är de väldigt ojämna. Vissa känns underhållande och smarta medan andra nästan bara känns fåniga. Kanske har jag svårt att förstå den ”norrländska mentaliteten” som Mikael Niemi försöker (och lyckas?) förmedla. Det gör att jag inte riktigt kan uppskatta boken rakt igenom.
Däremot är språket och tekniken som används för att berätta historierna väldigt bra. Det känns aldrig tillgjort eller konstigt och på det sättet är det en fröjd att läsa Populärmusik från Vittula. Det anekdotiska som jag misstänker att Mikael Niemi försökt få till sitter perfekt.
Sammanfattningsvis tycker jag att Populärmusik från Vittula är en bra bok. Den är inte bäst och jag tror inte att den passar mig särskilt bra egentligen, därför bör betyget och omdömet ses som en positiv överraskning.
Jag tycker ungefär samma som du, förutom att boken passar mig bra. Baserat på det gav jag den fyra och en halv, framförallt för den är exceptionellt välskriven. Min recension kan läsas här.