Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Originaltitel: Magic for beginners
Författare: Kelly Link
Utgivningsår: 2005
Tryckår: 2007
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 271
Förlag: Harper Perennial
ISBN: 978-0-00-724200-9
Hade jag fått frågan vilken genre novellsamlingen Magic for beginners tillhör under andra omständigheter hade jag utan att tveka svarat ”urban fantasy”, men jag fick låna boken av en vän efter en diskussion (eller diskussion och diskussion, han berättade för mig) om en genre som jag inte hört talas om tidigare: slipstream. ”…this is a kind of writing which simply makes you feel very strange; the way that living in the twentieth century makes you feel, if you are a person of a certain sensibility”, ska visst Bruce Sterling ha skrivit då han myntade begreppet, och jag inser varför jag inte gillar genrebeteckningar: de säger så lite och betyder så mycket (vilket kanske förtjänar ett eget inlägg någon gång). Slipstream ska vara en genre kryddar den vanliga romanen med surrealistiska eller fantastiska element. Och det stämmer, det är precis det Kelly Link gör.
Novellsamlingen innehåller nio berättelser, tre riktigt bra, tre helt okej och tre som jag inte alls gillade. En av de tre riktigt bra, ”The Faery Handbag” vilken Kelly Link också vann en Hugo Award för, handlar om en väska som innehåller en annan värld där tiden går i ett annat tempo. Problemet är att någon måste vakta väskan i vår värld så att inga problem uppstår. Skön idé (visserligen inte ny) och samlingens bästa text. En annan är en FAQ med frågor och svar angående en kanon med vilken personen som svarar på frågorna skjutit iväg sin bror. Jättebra och verkligen annorlunda.
Kelly Link är bra på att blanda in det surrealistiska i sina noveller och ofta är tanken ganska god även om genomförandet inte alltid blir perfekt (vilket man knappast ska vänta sig, även om man hoppas). Varför det inte skulle kallas ”urban fantasy” förstår jag dock inte, för för mig är det solklart. Det är förstås inte Kelly Links fel (får man anta) och ingenting hon ska lastas för, även om det är en sådan sak som ständigt ligger och gnager i bakhuvudet när jag läser.
Hennes språk är hur som helst mycket bra. Hon varvar behagligt berättande med klockrena formuleringar som ”We call him Alibi because his wife is always calling to check up on him” eller ”She fixed her reptilian watery gaze on him. She had problematical tear ducts. Though she could have had a minor surgical procedure to fix this, she’d chosen not to. It was a tactical advantage, the way it spooked people.” Jag gillar det och bortsett från de bra idéerna är språket Magic for beginners största styrka.
Och bortsett från genreproblematiken (jag hoppas få läsa hans uppsats om slipstream så jag får något djupare insikt i genren) så är de historierna som inte får mig medryckt eller intresserad (och i vissa fall får mig direkt motsträvig) samlingens svaga sida. Lyckligtvis är de sparade till sist (japp, de tre sista är de tre jag tycker sämst om) så att man hinner läsa och njuta av det bra först.
Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!