Magic for beginners

Originaltitel: Magic for beginners
Författare: Kelly Link
Utgivningsår: 2005
Tryckår: 2007
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 271
Förlag: Harper Perennial
ISBN: 978-0-00-724200-9

Hade jag fått frågan vilken genre novellsamlingen Magic for beginners tillhör under andra omständigheter hade jag utan att tveka svarat ”urban fantasy”, men jag fick låna boken av en vän efter en diskussion (eller diskussion och diskussion, han berättade för mig) om en genre som jag inte hört talas om tidigare: slipstream. ”…this is a kind of writing which simply makes you feel very strange; the way that living in the twentieth century makes you feel, if you are a person of a certain sensibility”, ska visst Bruce Sterling ha skrivit då han myntade begreppet, och jag inser varför jag inte gillar genrebeteckningar: de säger så lite och betyder så mycket (vilket kanske förtjänar ett eget inlägg någon gång). Slipstream ska vara en genre kryddar den vanliga romanen med surrealistiska eller fantastiska element. Och det stämmer, det är precis det Kelly Link gör.

Novellsamlingen innehåller nio berättelser, tre riktigt bra, tre helt okej och tre som jag inte alls gillade. En av de tre riktigt bra, ”The Faery Handbag” vilken Kelly Link också vann en Hugo Award för, handlar om en väska som innehåller en annan värld där tiden går i ett annat tempo. Problemet är att någon måste vakta väskan i vår värld så att inga problem uppstår. Skön idé (visserligen inte ny) och samlingens bästa text. En annan är en FAQ med frågor och svar angående en kanon med vilken personen som svarar på frågorna skjutit iväg sin bror. Jättebra och verkligen annorlunda.

Kelly Link är bra på att blanda in det surrealistiska i sina noveller och ofta är tanken ganska god även om genomförandet inte alltid blir perfekt (vilket man knappast ska vänta sig, även om man hoppas). Varför det inte skulle kallas ”urban fantasy” förstår jag dock inte, för för mig är det solklart. Det är förstås inte Kelly Links fel (får man anta) och ingenting hon ska lastas för, även om det är en sådan sak som ständigt ligger och gnager i bakhuvudet när jag läser.

Hennes språk är hur som helst mycket bra. Hon varvar behagligt berättande med klockrena formuleringar som ”We call him Alibi because his wife is always calling to check up on him” eller ”She fixed her reptilian watery gaze on him. She had problematical tear ducts. Though she could have had a minor surgical procedure to fix this, she’d chosen not to. It was a tactical advantage, the way it spooked people.” Jag gillar det och bortsett från de bra idéerna är språket Magic for beginners största styrka.

Och bortsett från genreproblematiken (jag hoppas få läsa hans uppsats om slipstream så jag får något djupare insikt i genren) så är de historierna som inte får mig medryckt eller intresserad (och i vissa fall får mig direkt motsträvig) samlingens svaga sida. Lyckligtvis är de sparade till sist (japp, de tre sista är de tre jag tycker sämst om) så att man hinner läsa och njuta av det bra först.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

6 Comments

  1. ”…this is a kind of writing which simply makes you feel very strange; the way that living in the twentieth century makes you feel, if you are a person of a certain sensibility”

    Är det all förklaring man får till genren? I så fall låter det oerhört lamt.

    1. Det finns, om jag förstått saken rätt, snudd på oändligt mycket diskussioner och texter (ganska likt det här med rollspelsteori, skulle man kunna tänka sig) om genren och jag har inte satt mig in i det tillräckligt för att kunna svara på hur den bestäa definitionen eller förklaringen ser ut. Förhoppningsvis kommer det snart en förtydligande kommentar från vännen jag lånade boken av. :)

  2. Roligt att du fick ut något av boken! Jag håller i mångt och mycket med dina reflektioner, och jag tycker ungefär likadant. De tre sista novellerna är lite som stolpskott – jag kommer knappt ihåg vad de handlar om, vilket brukar vara ett dåligt betyg. Men noveller som The Cannon (favorit!), The Faery Handbag, The Hortlak och Some Zombie Contingency Plans är riktigt sköna och underbara rent språkmässigt. Jag läser ofta böcker för språkets skull (handling är ofta sekundärt för mig) och på den punkten är Kelly Link väl värd att lyfta fram.

    Och nu lite kort om slipstream (jag har tänkt arbeta om uppsatsen till en essä senare, så att den blir lite mer lättillgänglig. Har till och med fångat upp en eventuellt intresserad tidskrift (vilket känns skitroligt, ärligt talat):

    Slipstream som genre är något problematiskt, eftersom det finns så många olika betydelser som läggs i begreppet. Grovt uppdelat har vi: Sterlings ”estrangement”-effekt, som har utvecklats betydligt mer än det där citatet (som man kan tycka vad man vill om, men det startade en hel del diskussion). Sen finns det slipstream som en marknadskategori: böcker som är snarlika science fiction och fantasyböcker, men som inte publiceras inom de här genrerna (Margaret Atwood och Thomas Pynchon är exempel på författare som nämnts). Sedan har vi ”slipstream är magisk realism utanför Sydamerika”, eller alternativ som en genre mellan genrer – verk som blandar och lånar från alla möjliga håll och kanter.

    Det är ungefär en så kortfattad introduktion jag kan göra av det hela. Nämnas bör väl att inga (eller ytterst få) författare säger att de har skrivit ”slipstream” – det är en term som appliceras på verk av kritiker.

    Jag tänker inte ge mig in i någon definitionsdebatt om huruvida Link skriver urban fantasy eller slipstream… Det är det jag inte gillar med genrer; att stoppa saker i fack. Men, många delar av ”slipstreamdebatten” jag har använt i min C-uppsats kan appliceras på Links texter. Men om man bara ser urban fantasy som ”verk med något oförklarligt (magi) element som utspelar sig i någorlunda nutid” så är det ju såklart inget snack om saken. Vad slipstream ofta syftar på är inte innehåll så mycket som berättartekniska grepp och språklekar/experiment.

    1. Vi verkar vara helt överens om Magic for beginners då (bortsett från att jag inte gillade ”The Hortlak” riktigt lika mycket). Skoj! :-)

      Tack för kortintroduktionen och roligt att höra om essä- och publiceringsplanerna. Håller tummarna för att allt klaffar och fungerar.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!