Originaltitel: Fargo
Regissör: Joel Coen och Ethan Coen
Manus: Joel Coen och Ethan Coen
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1996
Längd: 98 minuter
Jerry Lundegaard (William H. Macy) är djupt försjunken i en ekonomisk soppa han inte kan ta sig ur. Han kommer dock på en plan som går ut på att hyra två skurkar (spelade av Steve Buscemi och Peter Stormare) för att kidnappa hans fru (Kristin Rudrüd). Planen fungerar dock inte som Jerry tänkt sig och små detaljer gör att allting skiter sig. Samtidigt vaggar den höggravida polisen Marge Gunderson (Frances McDormand) dem tätt i spåren.
Fargo belyser med all önskvärd tydlighet hur skickliga bröderna Coen är på att skapa täta och trovärdiga historier om personer som är bortom rimligheten misslyckade. De har gjort det tidigare i exempelvis The Big Lebowski och de gör det på nytt här. Jag roas ofantligt av den här typen av berättelser, den svarta humorn, känslorna och de självklara misslyckadena. Mycket, mycket bra!
Skådespeleriet är även det i högsta klass, men med namn som William H. Macy och Steve Buscemi ska man knappast vara förvånad. Och Peter Stormare är sjukt obehaglig, och väldigt bra på att vara det. Jag har sett honom göra annat och jag tror jag börjar förstå varför han hamnat i Hollywood. Frances McDormand fungerar jättebra, härligt rultig och väldigt mysig i sin roll som den snälle polisen som försöker ordna upp i sitt lilla Fargo.
Jag tyckte om Fargo. Den var ingen fullträff, men väldigt nära. Den visar tydligt vad bröderna Coen är bäst på och bjuder samtidigt på en intressant historia. Väldigt sevärd!