Liv Strömquist
129 s. Ordfront förlag, 2016 (2016)
I Liv Strömquists (f. 1978) senaste seriealbum Uppgång & Fall blandas hennes sedvanliga perspektivförskjutande humor med en mer resonerande och mindre tokrolig formulering av vänsterns problem. Resultatet blir en bok som möjligen har svårt att infria förväntningarna som hennes tidigare serier skapat men som diskuterar vänsterrörelsen med de som förmodligen trodde att de redan var frälsta. För min del föredrar jag det här.
Strömquist börjar i god form när hon synar vad det innebär att leva i nuet, vilket ju är ganska populärt nu för tiden. Men det nu som man i regel tänker på är näppeligen det bästa sättet att leva i nuet på, istället pekas det på företagsledare och styrelseproffs som lever i nuet så till den milda grad att de ignorerar klimatförändringar och tar privatplan kors och tvärs över planeten. De går så till fullo in i nuet att de omformulerar verkligheten till att passa dem. Det kapitlet och avslutningen då den extrema rikedomen ska bekämpas är en Strömquist vi känner igen och som är i högform.
Bäst är dock diskussionen om vänsterns problem som i mångt och mycket handlar om en brist på tro på och uppslutning kring riktig förändring som istället resulterar i moraliska strider inom vänstern och en kapitulation under nyliberalismens världsbeskrivning. Jag tycker mig känna igen mycket av det Strömquist pekar ut och jag tror att en framgångsrik vänsterrörelse är en som engagerar i breda lager och som fokuserar på strukturerna snarare än symptomen.
Den Strömquist som träder fram i Uppgång & Fall passar mig bättre. Humorn är fortfarande en mycket viktig del i hennes framgång, men får den emellanåt kliva tillbaka för lite traditionell folkbildning gör det mig inget alls. Hon är så pass skarp och tydlig att hon klarar av balansen.